små bubblor ur mitt hjärta.
Gång på gång intalar jag mig själv att inte falla.
Men gång på gång gör jag det i alla fall.
Minsta lilla berör mig, helt utan min tillåtelse. Varför min kropp, min själ, mitt hjärta, mitt innersta är så svagt för detta vet jag ej. ingen vet.
Att två glatt viftande händer och ett stort underbart leende kan fylla mig med ett sådant lyckorus är fantastiskt. Men det ger mig också bekymmer.
Att inte kunna släppa taget om någonting (eller för att vara ärlig; Någon) känns ibland som en förbannelse.
Och att detta inte kan vara något obefintligt nästan irriterara mig. Men, för att varra rättvis, så ger allt detta mig någonting att tänka på under mina (deprimernade nog) ensama kvällar. Och dagar.
Att drömma sig iväg: Fantastiskt.
Att sedan möta verkligheten igen: Inte lika fantastiskt.
Så, jag dagdrömmer. Även om jag knapp vet vad det ordet innebär. Men då bör jag kvällsdrömma, eftemiddagsdrömma och kanske till och med förmidddagsdrömma också.
Jag är alltså en Drömmare? Och inte, som jag alltid trott, en Grubblare? Detta skulle förklara så ruskigt mycket och så ruskigt lite. För, när folk frågar mig vad mina drömmar är så har jag inget vettigt svar.
Så därför ber jag dig, kära läsare, att glömma det du just läst. För antaglien är det helt ovettigt eller i bästa fall, helt obetydligt.
Dream on
/Sara
P.S. Ber om förlåtelse för den halv sliskiga rubriken.
P.S.2 jag glömde nästan: GOTT NYTT ÅR!
Men gång på gång gör jag det i alla fall.
Minsta lilla berör mig, helt utan min tillåtelse. Varför min kropp, min själ, mitt hjärta, mitt innersta är så svagt för detta vet jag ej. ingen vet.
Att två glatt viftande händer och ett stort underbart leende kan fylla mig med ett sådant lyckorus är fantastiskt. Men det ger mig också bekymmer.
Att inte kunna släppa taget om någonting (eller för att vara ärlig; Någon) känns ibland som en förbannelse.
Och att detta inte kan vara något obefintligt nästan irriterara mig. Men, för att varra rättvis, så ger allt detta mig någonting att tänka på under mina (deprimernade nog) ensama kvällar. Och dagar.
Att drömma sig iväg: Fantastiskt.
Att sedan möta verkligheten igen: Inte lika fantastiskt.
Så, jag dagdrömmer. Även om jag knapp vet vad det ordet innebär. Men då bör jag kvällsdrömma, eftemiddagsdrömma och kanske till och med förmidddagsdrömma också.
Jag är alltså en Drömmare? Och inte, som jag alltid trott, en Grubblare? Detta skulle förklara så ruskigt mycket och så ruskigt lite. För, när folk frågar mig vad mina drömmar är så har jag inget vettigt svar.
Så därför ber jag dig, kära läsare, att glömma det du just läst. För antaglien är det helt ovettigt eller i bästa fall, helt obetydligt.
Dream on
/Sara
P.S. Ber om förlåtelse för den halv sliskiga rubriken.
P.S.2 jag glömde nästan: GOTT NYTT ÅR!
Världens lyckligaste bugerking.
Med en mångmiljonär, en professor i kvantfysik, en far och en syster satt jag idag på burgerking och skrev under ett kontrakt för ett gårdshus i LUND!
JAG SKA FLYTTA TILL LUUUUUUND!←
JA! JA! JA! Äntligeeeen!
det är faktiskt sant!
det är ingen dröm (även om det verkar så).
en 45 kvadratsmeter stor 1,5a i centrala Lund, nyrenoverad.
Fantastiskt? JAA!
inget mer pendlande i 4h varje dag, ingen kurrande mage när man sitter och väntar på bussen bredvid pressbyrån och mcdonalds, inga sena kvällar då man pluggar tills gråten är nära bara för att man inte hunnit det innan, inget gå upp kl 5.30 och komma hem18.20, inget mer.
istället byts detta ut mot en lätt promenad hemför att för där mötas av en rar syster i vår simpla men mysiga boning. jag skrattar mig lycklig flera gånger om även om jag redan är rädd för grannarna som jag inte känner.
men det gör inget för jag bor i Lund.
(men inte enligt skånetrafiken, för jag vill ju ha mitt pendlar-kort i alla fall).
16 januari is the day.
Men jag har inte bara lagt tassarna på ett underbart gårdshus idag utan även en klänning, en plånbok, en spegel och lite rengöringskräm (till ära av Anna). Jag är stolt och jag är nöjd.
till ära av en annan person, nämligen min far, måste jag även nämna att han la sina små tassar på en alldeles egen Gibson gitarr idag som han nu (till allas förskräckelse och irritation) sitter och spelar på medans han tittar på TV. Men att han är lycklig gör mig lyckligare. gitarren är galet bra och snygg. hej hå.
mitt största problem är nu var jag skafå tag på en cello eftersom jag har lånat pappas förut. men det är ju lite svårt att göra när cellon befinner sig i Örkelljunga och jag i Lund.
men strunt samma för jag är fri, lycklig, lundabo och fattig!
♥LYCKA ÅT VÄRLDEN!♥
JAG SKA FLYTTA TILL LUUUUUUND!←
JA! JA! JA! Äntligeeeen!
det är faktiskt sant!
det är ingen dröm (även om det verkar så).
en 45 kvadratsmeter stor 1,5a i centrala Lund, nyrenoverad.
Fantastiskt? JAA!
inget mer pendlande i 4h varje dag, ingen kurrande mage när man sitter och väntar på bussen bredvid pressbyrån och mcdonalds, inga sena kvällar då man pluggar tills gråten är nära bara för att man inte hunnit det innan, inget gå upp kl 5.30 och komma hem18.20, inget mer.
istället byts detta ut mot en lätt promenad hemför att för där mötas av en rar syster i vår simpla men mysiga boning. jag skrattar mig lycklig flera gånger om även om jag redan är rädd för grannarna som jag inte känner.
men det gör inget för jag bor i Lund.
(men inte enligt skånetrafiken, för jag vill ju ha mitt pendlar-kort i alla fall).
16 januari is the day.
Men jag har inte bara lagt tassarna på ett underbart gårdshus idag utan även en klänning, en plånbok, en spegel och lite rengöringskräm (till ära av Anna). Jag är stolt och jag är nöjd.
till ära av en annan person, nämligen min far, måste jag även nämna att han la sina små tassar på en alldeles egen Gibson gitarr idag som han nu (till allas förskräckelse och irritation) sitter och spelar på medans han tittar på TV. Men att han är lycklig gör mig lyckligare. gitarren är galet bra och snygg. hej hå.
mitt största problem är nu var jag skafå tag på en cello eftersom jag har lånat pappas förut. men det är ju lite svårt att göra när cellon befinner sig i Örkelljunga och jag i Lund.
men strunt samma för jag är fri, lycklig, lundabo och fattig!
♥LYCKA ÅT VÄRLDEN!♥
det luktar eld.
brasan sprakar så underbart.
vi har äntligen fått mor och far att köpa lite ved som vi förnöjt kan bränna och njuta av.
det lukar eld i huset. jag vet att det egentligen inte är elden som luktar utan den brända veden,men det låter så mycket bättre med eld. elden doftar vilket fall ljuvligt.
allt är ljuvligt.
familjen, luften, skratten och mammas mat.
jag rustar inför kommande roliga händelser.
och jag lär mig allt om nyttigheter (tack anna).
men nu ska jag äta god mat och le, än en gång.
pussochkram /Sara
vi har äntligen fått mor och far att köpa lite ved som vi förnöjt kan bränna och njuta av.
det lukar eld i huset. jag vet att det egentligen inte är elden som luktar utan den brända veden,men det låter så mycket bättre med eld. elden doftar vilket fall ljuvligt.
allt är ljuvligt.
familjen, luften, skratten och mammas mat.
jag rustar inför kommande roliga händelser.
och jag lär mig allt om nyttigheter (tack anna).
men nu ska jag äta god mat och le, än en gång.
pussochkram /Sara
and so this is christmas?
jag börjar nästan lyfta på stenarna. för jag har letat ett bra tag nu.
var är min jul?
ingen snö, inte ens kyla.
och jag som brukar stolt predika om att kyla är onödigt utan snö. men nu, när julen snart är här och det fortfarande är allt för många plusgrader ute, så skulle det inte skada med lite kyla. även om det inte är någon snö. jag tror, eller hoppas, att detta skulle skänka lite mer julkänsla.
men visst. jag tror julkänslan förstärks lite när vi släpat in granen och hittat alla juprydnader och gjort det mysigt här. då kanske den smyger sig fram. men kan ju alltid hoppas.
hela familjen är samlad och jag får lust att skänka ett leende till varje individ pga detta. gör mig altid lika glad att se bror och systrar sitta nerkurade i sofforna och skratta. vi. tillsammans. undrar om något kan skänka mig så mycket glädje som dem?
tror dock att jag kommer töntigt nog sakna skolan, som vanligt. och JAG VET att det är "bara" två veckor som jag kommer att ha lov, som jag inte kommer att kunna träffa härliga NV06A. men det är i alla fall en liten prick av saknad inom mig. fast mest tror jag att det beror på Hanna och Linnea som jag nu inte kommer kunna träffa var dag även om vi kommer träffas.
klart vi kommer. och så finns det ju sådna där morderneniteter som telefoni.
men det är ínte samma sak.
jag vill kunna sitta och mysa med mina två underbara på Lunds härliga caféer och prata om allt och inget. och jag fasar att allt för få lovdagar kommer att skänkas till detta.
och ingen trosa detta lov. inga kära återseenden med kära personer.
varför? jo, jag har ju så mycket annat och göra, som vanligt. fast jag vet knappt vad det är som jag har och göra. Nyår? jo, jag har ju uppbokningar då. men liksom.. ja. hm.. vad mer? syskon har jag ju här på besök också. och sen? plugg, jo det kart. inte skulle kära Lars-Erik Larsson lämmna oss utan plugg över ett lov, det skulle ju helt enkelt vara skandalöst. nej men jag vet inte. allt och inget får man väl kanske säga. allt och inget.
men nu ska jag skänka huset jul genom att ta en tripp och köpa en gran.
kanske ta och tänka ut "vad en god jul är för mig". det är väl antagligen att göra upp planer för att brutalt mörda min så extremt jobbiga och töntiga rektor. eller i alla fall bränna upp hennes tal.
så..
eh..
God Jul, eller på sätoftiska: Luj dog.
sara
var är min jul?
ingen snö, inte ens kyla.
och jag som brukar stolt predika om att kyla är onödigt utan snö. men nu, när julen snart är här och det fortfarande är allt för många plusgrader ute, så skulle det inte skada med lite kyla. även om det inte är någon snö. jag tror, eller hoppas, att detta skulle skänka lite mer julkänsla.
men visst. jag tror julkänslan förstärks lite när vi släpat in granen och hittat alla juprydnader och gjort det mysigt här. då kanske den smyger sig fram. men kan ju alltid hoppas.
hela familjen är samlad och jag får lust att skänka ett leende till varje individ pga detta. gör mig altid lika glad att se bror och systrar sitta nerkurade i sofforna och skratta. vi. tillsammans. undrar om något kan skänka mig så mycket glädje som dem?
tror dock att jag kommer töntigt nog sakna skolan, som vanligt. och JAG VET att det är "bara" två veckor som jag kommer att ha lov, som jag inte kommer att kunna träffa härliga NV06A. men det är i alla fall en liten prick av saknad inom mig. fast mest tror jag att det beror på Hanna och Linnea som jag nu inte kommer kunna träffa var dag även om vi kommer träffas.
klart vi kommer. och så finns det ju sådna där morderneniteter som telefoni.
men det är ínte samma sak.
jag vill kunna sitta och mysa med mina två underbara på Lunds härliga caféer och prata om allt och inget. och jag fasar att allt för få lovdagar kommer att skänkas till detta.
och ingen trosa detta lov. inga kära återseenden med kära personer.
varför? jo, jag har ju så mycket annat och göra, som vanligt. fast jag vet knappt vad det är som jag har och göra. Nyår? jo, jag har ju uppbokningar då. men liksom.. ja. hm.. vad mer? syskon har jag ju här på besök också. och sen? plugg, jo det kart. inte skulle kära Lars-Erik Larsson lämmna oss utan plugg över ett lov, det skulle ju helt enkelt vara skandalöst. nej men jag vet inte. allt och inget får man väl kanske säga. allt och inget.
men nu ska jag skänka huset jul genom att ta en tripp och köpa en gran.
kanske ta och tänka ut "vad en god jul är för mig". det är väl antagligen att göra upp planer för att brutalt mörda min så extremt jobbiga och töntiga rektor. eller i alla fall bränna upp hennes tal.
så..
eh..
God Jul, eller på sätoftiska: Luj dog.
sara
Travelogue lyrics - Joni Mitchell.
jag klunkar i min Joni Mitchells ljuva musik. undrar om törsten någonsin kommer släckas? hon får mig på ett hippie liknande sätt sväva. hugahuga.
julkonserten fyller upp mitt huvud.
så mycket att tänka på.
och jag, jag som inte orka tänka. vad ska jag ta mig till?
sova kanske?
jo du vise man, det bör jag.
men jag orkar inte gå och lägga mig.
orkar inte att orka.
ska jag kanske öppna några luckor till i chokladkalendern? kommer ju faktiskt inte hem på tre dagar.
min helg ska ju uppfyllas av julkonsert, martin-fest och hanna+plugg.
härliga ting inte sant?
har glömt mina cellonoter i skolan.
attans.
jag har ju alla mina kladdiga anteckningar i dem.
hoppas skolan är öppen, dumt att glömma noterna när man har konsert. jodu.. det är dumt.
jag har till och med lagt in en sån där liten anteckning i min mobil som ska påminna mig att hämta dem, om det nu är möjligt.
tekniskt va? jag känner mig ovanligt duktig över denna sällsynta aktion.
har kommit på att det finns många fula namn för just mobiltelefonen. ja vet folk som säger "lur" och "nalle". det är galet vad lång tid det tog för mig för att förstå vad dessa två ord betydde. pinsamt länge.
hur gamalmodig är jag egentligen? jag är sjutton och gamal? det kan inte stämma.
jag tycker fortfarande att ipods är det häftigaste, hippaste, tuffaste nya och ger fortfarande ifrån mig ett litet "woaaw" när folk plockar fram sina glänsande ipods. men nu har ju dessa manicker funnits ganska länge tydligen, helt utan min vetskap. och jag som skrattar åt mina föräldrar som inte kan skriva SMS, dem som inte har vuxit upp i detta tekniska samhälle. jag, däremot, som faktiskt har vuxit upp i detta samhälle blir chockerad av alla nya mackapärer och manicker. dags att hänga med och hinna smälta saker?
jo, det är väl dags nu. för det är ju tydligen så det ska vara i detta samhället. hm..
nu ska jag sova och bli hipp.
godnatt.
julkonserten fyller upp mitt huvud.
så mycket att tänka på.
och jag, jag som inte orka tänka. vad ska jag ta mig till?
sova kanske?
jo du vise man, det bör jag.
men jag orkar inte gå och lägga mig.
orkar inte att orka.
ska jag kanske öppna några luckor till i chokladkalendern? kommer ju faktiskt inte hem på tre dagar.
min helg ska ju uppfyllas av julkonsert, martin-fest och hanna+plugg.
härliga ting inte sant?
har glömt mina cellonoter i skolan.
attans.
jag har ju alla mina kladdiga anteckningar i dem.
hoppas skolan är öppen, dumt att glömma noterna när man har konsert. jodu.. det är dumt.
jag har till och med lagt in en sån där liten anteckning i min mobil som ska påminna mig att hämta dem, om det nu är möjligt.
tekniskt va? jag känner mig ovanligt duktig över denna sällsynta aktion.
har kommit på att det finns många fula namn för just mobiltelefonen. ja vet folk som säger "lur" och "nalle". det är galet vad lång tid det tog för mig för att förstå vad dessa två ord betydde. pinsamt länge.
hur gamalmodig är jag egentligen? jag är sjutton och gamal? det kan inte stämma.
jag tycker fortfarande att ipods är det häftigaste, hippaste, tuffaste nya och ger fortfarande ifrån mig ett litet "woaaw" när folk plockar fram sina glänsande ipods. men nu har ju dessa manicker funnits ganska länge tydligen, helt utan min vetskap. och jag som skrattar åt mina föräldrar som inte kan skriva SMS, dem som inte har vuxit upp i detta tekniska samhälle. jag, däremot, som faktiskt har vuxit upp i detta samhälle blir chockerad av alla nya mackapärer och manicker. dags att hänga med och hinna smälta saker?
jo, det är väl dags nu. för det är ju tydligen så det ska vara i detta samhället. hm..
nu ska jag sova och bli hipp.
godnatt.
Non Stop.
vilken underbar helg.
eller ja, om man räknar bort baksmällan.
det var julfest, mat, skratt, köpenhamn, små gator, hannas snygga solbrillor, den "vanliga mannen", sång och såklart dem två bästaste; Hanna och Linnea.
jag sitter och kurar i min säng, lyssnandes på Beatles, konstant upptagen med att komma på anledningar att inte plugga Kemi och längtar.
längtar till nästa gång jag och mina två söta flickor ska ta en tripp till grannlandets huvudstad.
vi kom fram till att det bästa var att undvika ströget (eller hur det nu stavas) och få de små mystiska gränderna i köpenhamn upptäckta. små secondhand butiker med smarriga saker i och upphittandet av världens mysigaste café (Café Retro) var så underbart att min mage glömde bort att klaga över McDonalds matens effekter utan sprudlade istället av glädje.
och det är inte försän nu som jag har kommit på att jag helt och hållet glömde bort piss-vädret som varade under denna tur. den gråa himlen försvann i våra skratt.
tack fröken Hanna, fröken Linnea och herr Köpenhamn.
Julmiddagen i Södra Sandby (såklart) var ju inte helt fel heller.
det blev mat och det blev sång. och det blev kul.
dock ter sig tanken på att inte behöva tänka alls inte lika lockande längre.
inte bara på grund av baksmällan utan av den posetiva anledningen att jag har slutat vara så töntig.
jag har till och med raderat ett visst meddelande som allt för länge har legat sparat på min mobil.
stolt är jag nu när jag trycker i mig ännu en bit av Marabous choklad med "Non Stop" <--(!) och förbereder mig på att än en gång stålsätta mig mot allt för underbara ting.
hejdå blogg
och hej kemi.
eller ja, om man räknar bort baksmällan.
det var julfest, mat, skratt, köpenhamn, små gator, hannas snygga solbrillor, den "vanliga mannen", sång och såklart dem två bästaste; Hanna och Linnea.
jag sitter och kurar i min säng, lyssnandes på Beatles, konstant upptagen med att komma på anledningar att inte plugga Kemi och längtar.
längtar till nästa gång jag och mina två söta flickor ska ta en tripp till grannlandets huvudstad.
vi kom fram till att det bästa var att undvika ströget (eller hur det nu stavas) och få de små mystiska gränderna i köpenhamn upptäckta. små secondhand butiker med smarriga saker i och upphittandet av världens mysigaste café (Café Retro) var så underbart att min mage glömde bort att klaga över McDonalds matens effekter utan sprudlade istället av glädje.
och det är inte försän nu som jag har kommit på att jag helt och hållet glömde bort piss-vädret som varade under denna tur. den gråa himlen försvann i våra skratt.
tack fröken Hanna, fröken Linnea och herr Köpenhamn.
Julmiddagen i Södra Sandby (såklart) var ju inte helt fel heller.
det blev mat och det blev sång. och det blev kul.
dock ter sig tanken på att inte behöva tänka alls inte lika lockande längre.
inte bara på grund av baksmällan utan av den posetiva anledningen att jag har slutat vara så töntig.
jag har till och med raderat ett visst meddelande som allt för länge har legat sparat på min mobil.
stolt är jag nu när jag trycker i mig ännu en bit av Marabous choklad med "Non Stop" <--(!) och förbereder mig på att än en gång stålsätta mig mot allt för underbara ting.
hejdå blogg
och hej kemi.
