mypassingdays

Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
  Han är klippan som räddar mig,
  min borg där jag står trygg.
Hur länge ska ni ansätta mig,
samfällt storma an
  som mot en lutande vägg,
  en fallfärdig mur?
De har enats om att störta ner mig.
De älskar svek,
  med munnen välsignar de,
  men i sitt hjärta förbannar de.
Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
  Han är klippan som räddar mig,
  min borg där jag står trygg.
Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa
  Sätt alltid din lit till honom, du folk,
  öpnna ditt hjärta inför honom.
  Gud är vår tillflykt.



Ibland är allting sådär självklart.

På bussen mot Örkelljunga spelades det Beatles och Donovan medans jag tittade på landskap som lystes upp av en mjuk sol. Detta gjorde mig obeskrivligt lycklig.

På tisdag (möjligtvis måndag) morgon åker jag till Croatien, Italien och Frankrike.
Tre veckor.
Det är mycket.
Nästan hemskt mycket för en älskande person som jag.
Men, trots min kommande längtan, så kan jag omöjligtvis klaga på något som ska bli så underbart.

---

Jag måste säga dig en sak...
11 dagar har gått sen Martin gjorde mig sådär fantastiskt lycklig igen.
Jag trodde att jag aldrig skulle sluta le när jag ensam vandrade hem från tågstationen mitt i natten, fylld med bubblor i hela mig. lycko bubblor.
allt kändes rätt, allt känns rätt, allt är rätt.
han tittade mig rakt in i ögonen.
han höll om mig.
han skakade av nervositet.
och han sa det.
frågan är när jag ska lyckas smälta det?
han får mig att gråta lycka.
jag är så tacksam.
... jag älskar dig.