mypassingdays

Mina syskon har gått och kommit. Alltid lika stort och grymt hål efter dem.
Men sen har det varit en fest.
Sen tog festen slut och man skakas tillbaka till verkligheten igen.
Så går ju ramsan jämt, eller hur?

Jag känner att hösten är på väg. Eller så hoppas jag det.
Vilket fall är det underbart och jag börjar redan bunkra upp med höstfärger lite överallt.
Eftersom jag inte vill göra så mycket mer än att ligga i soffan och läsa så passar myset som kommer med hösten mig perfekt just nu. Gå runt i mina utmärkta stövlar och sparka på vattenpölar, titta på när träden ändrar färg och klä på mig en extra tröja är ett nöje. Som grädden på moset (underligt uttryck) har jag även klippt lugg och blev glad över detta. Dock har luggen tagit med sig en paranoid känsla. Det känns som om alla tittar på mig lite underligt när jag är ute och går. Inte elakt tittande. Men som om jag var konstig.
Jag gissar dock på att detta egentligen inte är luggens fel utan att det är mitt eget lilla huvud som spelar mig ett spratt.
Nåväl.
Allt blir nog lite bättre när jag kör in Edith Piaf på mp3-spelaren. Hon brukar lugna ner mig.

Fafafafafafafafa..