mypassingdays

Man kan aldrig få för mycket kyssar.
Det förstår jag nu.

Den där underbara mannen, som jag i veckor har gått och drömt om, har plötsligt blivit min.
Jag förstår fortfarande det inte. Så pass underbara ting kanske det inte är meningen att man ska förstå.
Så det enda jag gör nu förtiden är att längta.
Längta efter nästa kyss, nästa leende, nästa topp av lycka.
Nu har plötsligt min tillvaro förändrats. Jag längtar inte längre efter att få komma hem till Snickeboa (även om det också är underbart) jag längtar efter Martin, oroväckande mycket faktiskt.
Och nu vill jag aldrig släppa denna man som krossade mitt väluppbyggda skydd på några sekunder.
Detta skydd som jag nu under månders tid har, med all min energi, byggt upp. Några leenden och några kyssar. Allt föll. Jag föll, men den stora skillnaden var att jag hade någon som fångade upp mig i sin varma famn.

Jag vet knappt vad jag ska skriva.
Jag kan nog inte skriva så mycket. Det är helt enkelt för bra för att kunna beskrivas med ord.
Jag förstår inte ens vad han möjligtvis kan se i mig, och jag oroar mig för att han plötsligt själv inte heller ska förstå vad det finns att se i mig.
Men när han trycker min hand så flyger dem tankarna bort. Jag vill aldrig släppa den handen.

Jag är bortskämd med lycka.
Och jag älskar det.
- Sara

Jag älskar mitt lilla gårdshus Snickeboa.
Man kan inte säga annat än att det är underbart. Trots det nybyggda fula staketet på "loftet".
Var dag som skolan slutar så tindrar min mage av förtjusning eftersom jag nu äntligen får gå hem till mitt och Malin trevliga boende som ständigt pryds av tända ljus. it's faaaaantastic.

Biologi provet är äntligen över och jag har lyckats fixa C-strängen på cellon halvbra UTAN sån där krita. Jag är stolt. Fast detta är jag ju innan jag faktiskt har sett resultatet på provet.. urk.
Men bort med bekymmren och in med vår!
jag känner redan lukten av den. Den är på väg. mina tår säger mig detta, dem är nämligen inte längre isbitar 24h om dygnet.
galant. för jag älskar ju våren. den är bäst.
den är till och med hygglo (för att citera Örjan).

Det finns en ganska dum grej dock.
(okej det finns flera dumma grejer, men dem orkar jag inte med.)
Och det är att vi inte har internet i kära Snickeboa. Detta gör att jag för det mesta inte har tillgänglighet till min blogg (AH!) och därmed inte har någon nöd-underhållning. Surt.
varför ska alla ha lås på sina sladdlösa-internet? mycket onödigt enligt mig.
Så bibblan (som jag sitter på nu) är min så kallade räddare i nöden. mitt andra (eller tredje) hem.
Bibloteket är bäst helt enkelt, eller hur mamma?

tänkte påminna alla söta filurer om att jag för det mesta nu förtiden endast går att nå genom min mobiltelefon. detta pga att jag inte har någon hemtelefon i Emils andra hem.
tänkte även påminna mig själv om att inte tjata sönder folk om mitt Lunda-boende (jag skryter som en.. en.. skrytmåns!). Jag ber alla berörda om förlåtelse för detta.

tack för mig.
Sara.