And no one's gettin' fat except Mama Cass

Mitt liv gick inte bittert i bitar pga att Hanna och Linnea har lämnat mig i några få dagar. Lockelser som Tyskland och Siesta fick dem på språng och kvar blev jag. Men inte ensam.
Nej, Martin var med mig hela kvällen. Han tröck min hand och luktade på mitt ner sprayade hår (som han så snällt påstår luktar gott). Det blev så oerhört mys och så oerhört lyckligt.
Så pass mysigt och lyckligt att jag i hemlighet grämer mig över att missa Niklas fest idag, och detta trots den underbara måltid som mor nyss serverade. Jag skulle vilja smyga mig dit och krypa in i Martins famn. Åtminstånne för en liten stund. en liten lång stund... :)

Men nu sitter jag ju i Örkelljunga, hemligt grämande, och hoppas på att Laura ska komma hem eller på att matte D ska bli roligt. Inget av detta tycks vilja hända så kanske blir mitt dystra öde att själv gå ner i byn och titta på "rock i dalen" med alla fulla ungdomar. troligare är att matte D blir roligt..

men, men.. jag har ju iaf nya skor och the mama's and the papa's på mornarna.
- Sara


min gula dörr.

Efter fyra timmar farligt snabb körning från Nyköping (det ska egentligen ta fem-sex timmar) i en alldeles för varm bil är jag hemma. Det första som mötte mig var min ner äggade dörr (jag är hemskt nog inte förvånad) som fick skrubbas ren från torkad äggula.
Men nyköping var helt okej, även om jag inte kunde sluta gräma mig över de saker jag missade nere i skåne-land. Anna och Johannes var ju helt klart det bästa, och den missade beatleskonserten ersattes av en snäll farbror, en tokig far och två gitarrer. allt löste sig tillslut med andra ord. :)

i min almenacka står det en prydlig fyra inskriven på tisdagen och ett svenska prov på onsdagen. jag kan inte bestämma mig om språkhistoria är intressant eller inte, kanske är det bara Lolo som är söt.

Det finns en möjlighet att LEL är ett psykhem. För alla är så konstiga och jag inte minst lika mycket. Det är nu när jag börjar se gamla spanskalärare överallt på stan, när min hårtork talar till mig i min systers röst och när jag ser män i bilar som suger på tummen som jag börjar undra.
Täck hur oerhört lurad jag är. Trott att det har varit en underbar skola där alla är glada, smarta och söta. Men ICKE! Om det skulle vara en riktig, verklig skola så skulle vi bråka i klassen, ha dåliga lärare, förstöra konserterna och inte få glass på Glorias. Men nu är det ju istället så att alla är glada på grund av alla droger de proppar i oss, lärarna är sköterskor/skötare, konserterna är ihop fantiserade och salsasåsen är egentligen lugnande medecin.
Slutsats: Jag kanske borde strunta i att plugga till proven?

- Sara

I got stripes -

Jag tycker om valborgen.
den var mysig, förvirrande och charmig.
hur fulla lunda-studenterna än må vara och trots att jag väcktes av 10000 brats i min innergård så var allt bra. mycket bra. picknick, härliga människor, kemisalen, skratt och gråt(som vanligt). tack kära vänner.

idag har jag drunknat.
drunknat i förfäran över örkelljunga människor.
dem ger bitska blickar och jag försöker hålla nerverna i styr.
jag klarar inte av det. inte så många av dem på en gång. överallt. hela tiden.
jag flydde till atomfysikens värld istället. känner mig mer hemma där.
sen kom Toft och räddade mig från komplett undergång.
tack toft.

annat som har för vana att rädda mig är Johnny Cash.
Jag går just nu igenom en Cash period. Har får mig att gråta.

imorgon kommer jag vara jätte lyckligt.
det vet jag eftersom jag redan är lyckligt över morgondagen.
Hanna, Linnea och Köpenhamn. Sen grillning hos Emanuel med sällskap av smaskigheter som Martin och co.
det tycker jag om.



 - stripes around my shoulders
/Sara

RSS 2.0