mypassingdays

När jag bli gammal... nej, jag kommer aldrig bli gammal. jag kommer inte kunna tillåta det.
När jag blir russinlik och vis, då ska jag baka.
det har jag bestämt idag.
för idag har jag bakat. jag har stått med choklad och mjöl upp till armbågarna. underbart helt enkelt.
så när jag blir russinlik och vis och har sådär jätte mycket tid som bara russinliknande människor har, då ska jag bli den bästa bak-russinet som finns. :)


Jag bli chockerad över att det stod den 27 inpräntat i almenackan idag. även om jag igår tänkte på att det skulle vara den 27 idag, och i förrgår, och i förrförrgår och i förrförrförrgår.
Martin sa grattis i telefonen. Säger man grattis? jag menar, andra kanske gör det, liksom: "Grattis, ni har lyckats i tre månader!". men säger man så till varandra?
jag sa grat.. sen dog min mobil.


För-valborg i Lomma var fint. en fin strand och fina människor och utmärkt mat&dryck.
det var jätte bra. jätte jätte bra. så bra att jag och Roman fick ett egen hälsning.
Jag hoppas att riktiga valborg blir lika bra.
Men bara jag får träffa Linn (för du kommer väl?), bara Linnea är där och bara Martin inte dansar till klockan tolv så blir det nog hur bra som helst.

tack för solen.
/Sara

Jag är alldeles för stark för mina skosnören.

Vad finns det att skriva om?
Jag kan inte skriva om allt jag känner, tänker, hör. (Bara prata om det med min ovanligt "glada" syster på nätterna).
Dagarna går och kommer hur lite jag än vill att de ska göra det.
Tack och lov måste man väl säga. Annars skulle nog allting stanna stundvis på de där underbara obeskrivliga tillfällena, och de skulle bli orättvist utslitna.

Malin fick mig att längta till Frankrike igår. Bosse fick mig att längta till Tyskland idag.
Om han ändå kunde få mig att längta tills vårkonserter (som är på lördag!). Jag brukar gilla att ha konsert, särskilt i stadshallen. Men nu, i helgen, redan! nej, nej, nej. jag skulle hellre vilja åka hem till Örkis och dricka varmchoklad(eller satsa på en vårig milkshake?!).
hujhuj.
och imorgon ska jag springa mellan två linjer och fäktas. men inte samtidigt. det skulle vara jobbigt att springa med en sån där vit fäktar dräckt på sig. Jag undrar hur många gånger Andreas kommer lyckas göra illa sig. :)

förlåt för detta hemskt tråkiga inlägg.
jag ska försöka skriva någonting vettigt någon gång.

nu ska jag gå hem och sova (och kanske spräng upp något dansant hus i kävlinge och två krävande vänner).
 - Sara