mypassingdays

Jag är alldeles för stark för mina skosnören.

Vad finns det att skriva om?
Jag kan inte skriva om allt jag känner, tänker, hör. (Bara prata om det med min ovanligt "glada" syster på nätterna).
Dagarna går och kommer hur lite jag än vill att de ska göra det.
Tack och lov måste man väl säga. Annars skulle nog allting stanna stundvis på de där underbara obeskrivliga tillfällena, och de skulle bli orättvist utslitna.

Malin fick mig att längta till Frankrike igår. Bosse fick mig att längta till Tyskland idag.
Om han ändå kunde få mig att längta tills vårkonserter (som är på lördag!). Jag brukar gilla att ha konsert, särskilt i stadshallen. Men nu, i helgen, redan! nej, nej, nej. jag skulle hellre vilja åka hem till Örkis och dricka varmchoklad(eller satsa på en vårig milkshake?!).
hujhuj.
och imorgon ska jag springa mellan två linjer och fäktas. men inte samtidigt. det skulle vara jobbigt att springa med en sån där vit fäktar dräckt på sig. Jag undrar hur många gånger Andreas kommer lyckas göra illa sig. :)

förlåt för detta hemskt tråkiga inlägg.
jag ska försöka skriva någonting vettigt någon gång.

nu ska jag gå hem och sova (och kanske spräng upp något dansant hus i kävlinge och två krävande vänner).
 - Sara