.eiluJ nekörF

   och jag bryr mig faktiskt inte om karaktärsbeskrivningssvenskaskitet alls!

Lite av var.

Ibland känner man sig som stålmannen och får för sig att man klarar allt.
Sen märker man att man inte gör det. Då värker det lite innombords.

Jag har blivit jätte virrig.
På Riktigt.
Jag har på senaste tappat bort: Mina nyklar, min mobilladdare och hannas skåp nyckel.
Tack och lov har jag igen hittat dessa heliga ting men jag kan inte sluta undra ifall det är någon slags varning till mig. Något "kontroll är det bästa som finns, glöm inte det!".
Men jag tycks ju glömma detta iaf.

Idag har jag stuckit mig själv i fingret, pressat ut lite blod och sen med sann fascination tittat på mina små blodkroppar.  Jag blev verkligen helt förskräckligt intresserad och upptäckte vilken stor nörd jag är.
Men det gör mig inte så mycket.
Inte ens när jag kommer på mig själv med att bli förfärad över att jag inte har några läxor att göra (vad ska jag göra istället? fyger då snabbt förbi i tankarna).
Jag har nämligen kommit på att skolan är ganska bra att ha, trots att jag längtar efter helg jämt.
Och jag har bestämmt mig.
Denna helgen ska jag ha roligt.

Som sandkornen mellan fingrarna.

Om du håller sand för hårt så börjar det sippra ut mellan fingrarna.

Jag behöver andas.
Jag vill flyflyfly.    Precis som Fröken julie.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till och önskar att någon kunde berätta för mig vad jag ska göra.
Kan inte sluta tänka på andra liv, och världar. Önska
och      Längta.
Eller önska efter att längta?
Eller längta efter att önska?

Allting känns dämpat samtidigt som mitt inre brinner av förtvivlan.
Och var ska man lägga allt detta?
Dessa banala brinnande saker innom mig?
Ingenstanns att sätta mig ner.
Jag skulle vilja andas rent.

RSS 2.0