mypassingdays

Dessa dagar är det så vitt ute att jag bestämde mig för att vandra hem från jobbet.
På vägen mötte jag Bob Dylan och han var trevlig nog att följa mig hem. Under tiden berättade han fina saker för och fick mig att skratta. Ibland tog han mina händer i sina och värmde dem. Jag tror han var den ende i hela Lund som inte gick runt svartklädd.

När jag kom hem hittade jag ett silvrigt paket och en lapp i min brevlåda. Lappen förklarade att paketet var ifrån Hanna och paketet förklarade hopp. Två stads guider låg däri, en för London och en för Berlin.
Efter den upptäckten slutade jag frysa.
Nu längtar jag mig iväg ännu mer.


Är glad och förvirrade över att jag har en helt tom kväll framför mig. Ensam i lägenheten med böcker och musik är bra för mitt hjärta.
Tror jag.


För första gången i mitt liv åt jag tupp och murkelsås idag.
Om jag hade fått bestämma lite mer så hade det blivit en annan dag.


Sen igår har jag haft TS Eliots röst i mitt huvud.
Det är bra att ha.
"Goonight ladies, Goonight"

Jag låter mina fördomar leda mig genom livet.
Positivt? Negativt?
Jag orkar inte riktigt bry mig.
Allt jag vill just nu är bara att Känna, även om detta är svårt.
Jag Känner för att bada i en tunna med konstnärlighet, bubbla musik, lukta böcker.
Jag Känner för att åka bort bort. Jag Känner för att komma ut ut.
Jag Känner för att överskrida allt.
Jag Känner för att låta mina fördomar leda mig ett tag. För det är de som ger mig min längtan. Ännu vet jag inte mycket och har inte upplevt mycket. Men;

jag  Känner  en hel del.




Tänk att jag ett tag lyckades glömma bort min längtan.