mypassingdays

Efter fyra timmar farligt snabb körning från Nyköping (det ska egentligen ta fem-sex timmar) i en alldeles för varm bil är jag hemma. Det första som mötte mig var min ner äggade dörr (jag är hemskt nog inte förvånad) som fick skrubbas ren från torkad äggula.
Men nyköping var helt okej, även om jag inte kunde sluta gräma mig över de saker jag missade nere i skåne-land. Anna och Johannes var ju helt klart det bästa, och den missade beatleskonserten ersattes av en snäll farbror, en tokig far och två gitarrer. allt löste sig tillslut med andra ord. :)

i min almenacka står det en prydlig fyra inskriven på tisdagen och ett svenska prov på onsdagen. jag kan inte bestämma mig om språkhistoria är intressant eller inte, kanske är det bara Lolo som är söt.

Det finns en möjlighet att LEL är ett psykhem. För alla är så konstiga och jag inte minst lika mycket. Det är nu när jag börjar se gamla spanskalärare överallt på stan, när min hårtork talar till mig i min systers röst och när jag ser män i bilar som suger på tummen som jag börjar undra.
Täck hur oerhört lurad jag är. Trott att det har varit en underbar skola där alla är glada, smarta och söta. Men ICKE! Om det skulle vara en riktig, verklig skola så skulle vi bråka i klassen, ha dåliga lärare, förstöra konserterna och inte få glass på Glorias. Men nu är det ju istället så att alla är glada på grund av alla droger de proppar i oss, lärarna är sköterskor/skötare, konserterna är ihop fantiserade och salsasåsen är egentligen lugnande medecin.
Slutsats: Jag kanske borde strunta i att plugga till proven?

- Sara