mypassingdays

Mitt liv gick inte bittert i bitar pga att Hanna och Linnea har lämnat mig i några få dagar. Lockelser som Tyskland och Siesta fick dem på språng och kvar blev jag. Men inte ensam.
Nej, Martin var med mig hela kvällen. Han tröck min hand och luktade på mitt ner sprayade hår (som han så snällt påstår luktar gott). Det blev så oerhört mys och så oerhört lyckligt.
Så pass mysigt och lyckligt att jag i hemlighet grämer mig över att missa Niklas fest idag, och detta trots den underbara måltid som mor nyss serverade. Jag skulle vilja smyga mig dit och krypa in i Martins famn. Åtminstånne för en liten stund. en liten lång stund... :)

Men nu sitter jag ju i Örkelljunga, hemligt grämande, och hoppas på att Laura ska komma hem eller på att matte D ska bli roligt. Inget av detta tycks vilja hända så kanske blir mitt dystra öde att själv gå ner i byn och titta på "rock i dalen" med alla fulla ungdomar. troligare är att matte D blir roligt..

men, men.. jag har ju iaf nya skor och the mama's and the papa's på mornarna.
- Sara