till en annan del av universum.
På bussen mot Örkelljunga spelades det Beatles och Donovan medans jag tittade på landskap som lystes upp av en mjuk sol. Detta gjorde mig obeskrivligt lycklig.
På tisdag (möjligtvis måndag) morgon åker jag till Croatien, Italien och Frankrike.
Tre veckor.
Det är mycket.
Nästan hemskt mycket för en älskande person som jag.
Men, trots min kommande längtan, så kan jag omöjligtvis klaga på något som ska bli så underbart.
Jag måste säga dig en sak...
11 dagar har gått sen Martin gjorde mig sådär fantastiskt lycklig igen.
Jag trodde att jag aldrig skulle sluta le när jag ensam vandrade hem från tågstationen mitt i natten, fylld med bubblor i hela mig. lycko bubblor.
allt kändes rätt, allt känns rätt, allt är rätt.
han tittade mig rakt in i ögonen.
han höll om mig.
han skakade av nervositet.
och han sa det.
frågan är när jag ska lyckas smälta det?
han får mig att gråta lycka.
jag är så tacksam.
... jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: Linnea
varför måste alla man älskar åka iväg. hade vi inte kunnat stanna kvar allihopa, och träffats vareviga dag?
Postat av: Anonym
så vackert. så vackert.
mm... fint att se att kärlek kan vara underbar! Du ger mej hopp !! tack :)
Trackback
