mypassingdays

vilken underbar helg.
eller ja, om man räknar bort baksmällan.
det var julfest, mat, skratt, köpenhamn, små gator, hannas snygga solbrillor, den "vanliga mannen", sång och såklart dem två bästaste; Hanna och Linnea.

jag sitter och kurar i min säng, lyssnandes på Beatles, konstant upptagen med att komma på anledningar att inte plugga Kemi och längtar.
längtar till nästa gång jag och mina två söta flickor ska ta en tripp till grannlandets huvudstad.
vi kom fram till att det bästa var att undvika ströget (eller hur det nu stavas) och få de små mystiska gränderna i köpenhamn upptäckta. små secondhand butiker med smarriga saker i och upphittandet av världens mysigaste café (Café Retro) var så underbart att min mage glömde bort att klaga över McDonalds matens effekter utan sprudlade istället av glädje.
och det är inte försän nu som jag har kommit på att jag helt och hållet glömde bort piss-vädret som varade under denna tur. den gråa himlen försvann i våra skratt.
tack fröken Hanna, fröken Linnea och herr Köpenhamn.

Julmiddagen i Södra Sandby (såklart) var ju inte helt fel heller.
det blev mat och det blev sång. och det blev kul.
dock ter sig tanken på att inte behöva tänka alls inte lika lockande längre.
inte bara på grund av baksmällan utan av den posetiva anledningen att jag har slutat vara så töntig.
jag har till och med raderat ett visst meddelande som allt för länge har legat sparat på min mobil.
stolt är jag nu när jag trycker i mig ännu en bit av Marabous choklad med "Non Stop" <--(!) och förbereder mig på att än en gång stålsätta mig mot allt för underbara ting.

hejdå blogg
och hej kemi.