mypassingdays

De senaste veckorna har gått snabbt.
Jag har känt mig oerhört upptagen men är mycket tveksam till om jag verkligen varit det.
För det första har ju Universitets studierna startat (jag förnekar inte att jag känner mig vuxen när jag påpekar att jag går på universitetet). Kulturhistorian är igång och snart börjar idé- och lärdomshistorian lika förödande snabbt. Under dagarna jobbar jag, om jag väl får något jobb, eller.. Ja. Vad gör jag egentligen i min nya busy-lifestyle?

När jag väl tänker efter så brukar jag nog mest dra ut dagen genom att fika med Malin och skriva lite. Strosa runt på Lunds gator helt enkelt. Hm, inte så busy.. Kvällarna brukar det iförsig alltid vara något. Kurs, alkohol med Linnea eller alkohol med Malin. Visst låter det studentigt? Men alkohol med Malin brukar innebära att vi stänger in oss i vår lilla lägenhet, drar ner persiennerna så att inga grannar kan se oss och öppnar en flaska vin. När vi är uppfyllda med barock musik och alkohol fiskar Malin fram sin kamera och övertalar mig att bli fotograferad. Det hela brukar börja ganska bra om man bortser från kamerans och ljusets kvalité.
Det första fotografiet blev nästan lika barockt som vi kände oss:

Uttrycksfullt eller hur? Haha.
Men. Efter lite mer vin slutade det hela (som vanligt) med att allt blev lite för mycket. Jag satt plötsligt i turban och var ful och skrattade. Här är den sista bilden för kvällen:

Andra kvällar spendreras på nationer med Linnea eller på Arimans med mytomaner. De kvällarna brukar inte resultera i lika fula turbanbilder utan innehåller oftast en massa dans och studentkänslor. Det är bra.


Jag tror alltid att hösten är kommen. Så i stora förhoppningar sätter jag mig och kollar på vädret på TV och får höra att "det blir tjugo grader i tio dagar frammåt". Attsiken. Men till min belåtanhet är vädret duktiga på att ljuga. Kylan är inte bara ett påhitt av mig. Den märks väldigt tydligt.
Antagligen tydligast i min kollosala förkylning. Denna ger mig febriga nätter och hes röst. Men förkylningar tillhör ju den kyliga delen av året, så det får vara. Dock måste jag säga att just denna dag passade inte förkylningen så bra. Jag skulle nämligen på arbets intervju på Manpower. Att märka att man knappt kunde prata på morgonen var därför inte så tacksamt. Jag tyckte oturen följde mig när jag stressat försökte trycka biljett och biljettautomaten åt upp mitt värdefulla rabattkort. Bittert fick jag lämna kortet åt sitt öde och ta första tåg mot Malmö. Men där vände allt. När jag orsäkert försökte hitta rätt till Manpower kom solen framkikandes så där alldeles lagom mycket. Och plötsligt såg jag en man som var så lik Johnny Depp att jag ville kyssa honom. Detta vågade jag min dock inte på eftersom jag bara av hans blick började rodna. Jag fick helt enkelt bita mig i läppen och gå vidare. Till Manpower hittade jag snabbt och inntervjun var över nästan snabbare. Den gick bra och jag håller tummarna för ännu ett extra jobb. Och som toppen på det hela ska jag strax träffa pappa för en liten lunch, bara vi två. :)


Förresten har jag en present till dig.
En glad låt.
Varsågod!
"Liar Liar" av "The Castaways"
Spotify:a den.
(och om du faktiskt gör detta kan jag berätta att det förvånandevis är en kille som sjunger)






Nu ska jag snyta mig.