mypassingdays

Jag har idag spenderat (och JAG VET, man kan inte spendera tid!!) fyra timmar av min dag, sittandes, alldeles förfärad, av Nationellaprovet i Matematik, Kurs C.
Tänk att några fjuttiga papper kan göra en så förskräckt.
Men det gick väl okej, hoppas jag. Hanna (som det alltid går så bra för) hade skrivit ungefär samma svar som jag. Så jag känner mig nu någorlunda återhämtad efter dessa hemska, alldels för korta, timmar.
Jag överlevde.

I min väntan på att världen ska finna ett botemedel mot alla hemska ting som drabbar mina kära allt för mycket, så oroar jag mig över små saker.
Saker som pengar, kläder, nationella provet i matte C (det är ganska skit samma, eller hur?) och den 14 februari.
Den 14 februari skrämmer mig mycket eftersom det nu, plötsligt, inte alls är en dag i mängden. Jag har inte riktigt bestämmt mig ifall jag ska tycka om denna, nu allt för materialistiska, dag. Men jag antar att det återstår att se. Förhoppningsvis kommer min rädsla att försvinna och jag kommer istället att gå in i en fas av dimma och lycka.
Men jag kan inte hjälpa att undra om det finna några (eller många) speciella krav som man bör leva upp till, bör anse som självklara.
Så nu när dessa små saker infiltrerar min hjärna så oupphörligt ska jag istället försöka byta ut dessa mot... ja.. glada tankar kanske? Inget mer "varför gjorde jag fel på det talet?", "vad ska jag ha på mig då?" och "ska man köpa en ros?" vara mina bekymmer. Jag ska vara inriktad på gott. Vara positiv och duktig.
Det finns dock en sak jag ska fortsätta irritera mig över. Och det är bibliotekets datorer som har en vana att aldrig fungera när jag vill det. Dem har någonting emot mig, jag vet det.
Ack, ack, när ska vi få internett i Lund? (små-skits.bekymmer igen, jag vet).

Funderar på att äta upp universitetet i Lund. Det ser ju så gott ut! Som en gigantisk härlig glass-bakelse med lite grädd-dekorationer. Underbart.

Nu ska gå hem och göra soppa med Malin.
Grönsaks soppa är underskattat, precis som filmjölk med banan.
Godkväll.
- Sara