mypassingdays

Känner hur allting nästan flyter ur öronen på mig tillslut. När är det den där efterlängtade lugn och ron kommer? Den som alla talar om. Saknar den faktiskt fullständigt.

Är liksom alltid, alltid, igång. Och det märks på mig. trött och stressad upp i dagen. Orkar snart inte längre. Läxor, prov, cello, pendling och såklart alla andra små saker som gör sig hörda under tonårslivet.

Bara att gå och lägga sig är en stor procedur. först och främst gäller det att komma ihåg att duscha i tid så att håret torkar innan man faktiskt somnar. Sen ska man packa ned alla läxor för att sedan hitta idrottskläderna och mosa ned dem i en annan påse (OBS, glöm en handuken!!). plocka ihop alla noter, packa cellon och medans allt detta måste jag tänka ut vad som ska representera mitt yttre, ja kläderna alltså, eftersom jag inte hinner göra detta på den tidiga morgonen. Sen ska man ju göra alla andra kvälls vanor vilket inkluderar både ansiktstvättning, tandborstning och hårborstning. Sätt väckarklockorna, kolla så att dörren är låst, släck alla lysen, be din godnattbön och VIPS så är du i säng. Det plus mycket mycket mycket annat i huvudet blir nästan lite för mycket för mig. sen så ska detta gå på en halvtimme högst också eftersom min kropp även kräver lite sömn (vilket den på de senaste dagarna har påmint mig om). Så nu ligger jag här, slösar som vanligt bort min sovtid på att skriva små stycken på laptoppen, i väntan på att de sista hårstråna på mitt huvud ska torka. Men detta lugnar åtminstånde ner mig lite. Så tack kära dator, tack för ditt stöd.

Nästa vecka ska bli spännande med tanken på två prov och en bok att läsa ut och, självklart, all hatad fysik.. Jadu...

I helgen kommer syster yster på en liten visit från Göteborg. Ska bli mys. Ska fika i helsingborg och ha trevligt. Något att se fram emot minsann. Det är bra och ha.

Ska försöka sova lite nu. Eller vänta, försöka? Jag kommer somna nu snarare.

Hejs.

-sara

(p.s. detta skrev jag för några dagar sen bara så du vet!)