mypassingdays

Det ligger och gror för att plötsligt, ibland utan förvarning attackera en. Dödens nöje lär vara de där förskräckta ansiktena, den plötsliga tomheten och svårigheten att få fram något att säga.

Jag måste berätta en tråkigsak, är det han börjar med för att sedan ge mig det som jag så gärna vill att dem ska berätta för mig men samtidigt gömma ifrån mig.

Grät jag? Gråter jag? Nej och åter nej. Känner henne inte så väl men hon är dock en del av mitt liv. Död är hon inte än men snart, ja du, snart kommer döden än en gång få skratta, njuta och hånle.

Trots att jag känner för hennes man, och henne såklart, mycket. Så lyckas mina tankar hela tiden flyta tillbaka till mig. Just det, JAG MIG EGO JAG JAG JAG OCH ÅTER JAG, det känns inte rätt. Men jag kan inte hjälpa att tänka de frågor som flyter runt i huvudet. Hur kommer jag ta det? Vad kommer hända sen? osv. Det är inte rätt.

Insparken i förrgår gick galant. Fått mycket beröm från både lärare och elever. Det var roligt men dock tröttsamt. Våran (några flickor i min klass och jag) halv sexiga "hey Micke" dans gick bra och jag tror läraren Micke blev lite generad men också road. Det var kul. Att sova hos Linnea var mys och hoppas att det inom kort tid upprepas.

Got to go.

-sara