mypassingdays

Amy Winehouse klingar i mina öron nu när jag tänker tillbaka på lördagen.

Fick se Hannas band (Shine) för första gången och äntligen se alla hennes omtalade bandmedlemmar. Dem var verkligen jätte duktiga och någon slags stolthet sprudlade i min kropp när jag såg Hanna skickligt sjunga dem tre låtarna som de framförde på stortorget i Lund. Synd att de inte fick spela fler. Senare denna dag landade hela min klass, med små inslag av folk från parallell klassen, hemma hos Andreas som hade en efterlängtad 18 års fest. Allting denna kväll blev verkligen supermys, hur trött jag än var. Och jag måste även få stoltsera med att jag och Linnea var med och gjorde den utmärkta maten. Jag vill även framföra ett tack till herr Andreas Lyeteg för alla pajer han bakade (lagade?) och allt annat han hade fixat inför sin fest, it was superb.

Sitter nu i sängen och väntar på att mitt hår ska torka så att jag skall kunna sova (min syster snodde med sig fönen till Göteborg). Detta ger mig alldeles för mycket tid till att sitta och fundera.  Särskilt över vissa personer som både ger mig bekymmers-rynkor och stora leenden i ansiktet. Får inte riktigt någon ro vilket inte ger mig stora förutsättningar att inom kort tid kunna somna. Kanske blir mitt val att söka mig till böckernas härliga fantasi värld som har räddat mig så många gånger förut eller helt enkelt fundera tills min hjärna börjar ryka och bryter ihop. Eller vem vet, kanske några tabletter sömngivande överraskar mig.

Mor och far tänkte förut ikväll sätta på Al Gores film ?En Obekväm Sanning?. Men jag ville inte titta. Antar, eller kanske hoppas?, på att det var för att jag inte alls hade lust att titta på underhållnings-burken utan istället sitta och mysa vid datorn på mitt rum. Men jag blir rädd att jag var rädd. Var rädd för att se filmen. Frågan är bara vad jag är rädd för. Jag vet ju redan allt, eller åtminstånde det mesta, om hur duktigt vi förstör vår värld. Men att självmant utsätta mig för att få höra och se allt detta igen och för att sedan må jätte dåligt över hur dumma vi människor kan vara var inget jag var pigg på. Känns lite själviskt att inte ?orka? se en film om hur vi bör bli bättre. Inte orka ta emot detta.

Jag har nog alltid lite för lätt för att sätta in mig så känslosamt i allt jag ser och hör både på gott och ont. Sagan om ringen filmerna får mig att storböla och klassisk musik för mig nära inpå tårögd. Borde kanske tuffa till mig lite och inte ta in allting så mycket som jag kan. Man borde ju kunna vara för.. för.. öppen, eller hur? Frågan är bara om jag är det. Nästa bästa tillfälle ska jag minsann se Al Gores film och jag ska inte må super dåligt efter, utan jag ska försöka fundera ut hur jag kan hjälpa istället för att gå och deppa ner mig i det. Jag ska vara stark. Jag ska vara modig. Jag ska vara duktig. Jag ska.

Avslutar detta meddelande med denna fina lista om saker jag ska göra men hemsk nog säkert aldrig kommer att göra. Eller vem vet, kanske några tabletter ?ska göra = gjort? överraskar mig.

-sara