låt mig domna av.
jag borde egentligen inte sitta här.
egentligen borde jag halsa i mig några ipren tabletter och sätta mig på mitt allt för stökiga rum och plugga fysik tills jag domnar av. det borde jag göra. men gör inte.
eller åt minstånde borde jag lägga mig och sova. men jag var bara tvungen att skriva här, tvungen.
och egentligen har jag inget att skriva, eller inga ord att skriva ned allting med.
det finns så mycket och så lite att skriva. om allt och inget.
men jag orkar inte. jag har inte tid. inte nu.
det dumma är att jag inte har gjort alls mycket sen jag kom hem heller.
jag har ätit, pratat med herr Emanuel, SMSat med Linnea, spelat cello som en galning eftersom jag har panik över den kommande konserten på söndag och packat (lägg märke till att fysiken har utelämnats).
packat inför fredag, lördag, söndag och måndag.
är borta tills på måndag.
varför?
jo, kära öppet hus, förklädd gud (konserten) och en efterfest håller mig upptagen alla dessa dagar.
och jag som nästan är sjuk.
men visst.
jag får väl halsa i mig några ipren sätta mig i min allt för stökiga skola och spela cello tills jag domnar av.
jag får helt enkelt kämpa vidare.
och nu ska kämpen sova.
godnatt.
