mypassingdays

magen är som en stor kall klump, en kall klump som skriker efter mat. klockan är 18.52 och jag har ännu inte ätit sen skol lunchen (förutom två små ynka äpplen). Fast maten är på gång, min kära moder står nämligen ute i köket och förbereder. tackochlov för det, för annars skulle jag med säkerhet ha svultit hjäl, jag menar, en människa klarar väl sig inte mer än max åtta timmar utan mat?

ska försöka få in lite bilder til bloggen, men än så länge har jag inte orkat gå hela vägen till den andra datorn, ta ety minne klicka i det, föra över bilder och sen komma tillbaka hit och föra över dem till denna lilla fjutt dator. nejnejnej, det får vänta tills jag har mer tid (för jag är ju så busy). bella är nämligen påväg hit och jag ska hinna städa och äta innan.
hrm.. hon kommer om tre minuter. undrar om jag hinner?

just nu ger mig kroppen och hjärtat helt olika signaler.
kroppen orkar inte, antagligen inte hjärnan heller, men mitt hjärta vill så gärna fortsätta. och det är tackvare alla vackra små varelser som vadrar runt omkring mig, glädje skänks till mig var dag och det är jag lycklig över.
tack.

-sara

(en annan viktig sak idag är att jag nu har skaffat comviq kompis, antagligen det näst största som har hänt efter att berlin muren föll. men det betyder iaf att jag nu smsar till alla med comviq GRATIS. frid och fröjd.)