TTTT - Tack Till Trevliga Tandläkare
- Eh, ja, där någonstanns kanske.
I mina tankar blev svaret dock en stadig fyra. Min tand gör faktiskt ondare än vad den trevliga tankläkaren anar, men han var ju så förskräckligt trevlig att jag inte ville klaga. Stackaren vet ju faktiskt inte vad som är fel på den och kan inget göra, så jag ville nog mest lugna ner honom.
Tandläkar besök är på ett härligt sätt alltid lika dana.
Man kommer dit alltid tio minuter innan, för försenad kan man ju inte vara när man bara går dit två gånger på tre år. Men sen får man ju trots allt sitta och vänta i minst tjugofem minuter (jag undrar om de försöker testa vår vilja att få undersöka våra tänder). Efter att ha läst x-antal Kalle Anka tidningar blir man äntligen kallad och förs till det efterlängtade rummet där det luktar flour och andedräkt. Där sätter man sig i en grön stol och gapar som vilken duktig lite flicka som helst. Tandläkaren tar fram spettsiga verktyg och börjar gräva och krafsa i munnen medans han nödvändigtvis måste ställa frågor som man gurglande försöker svara på. Sen så sitter ju den där tandsköterskan där och pratar också, och jag förstår aldrig riktigt om hon pratar med tandläkaren eller mig, Och efter att dem har konstaterat att mina tänder är "väl städade" släpps jag fri, lite blodigare än jag kom och lite gladare.
Jag förstår inte varför jag tycker om att gå till tandläkaren. Det bara är så.
Idag var det iförsig extra förnöjsamt eftersom jag slapp HELA skoldagen (okej, jag skulle hunnit till dansen, men, jag menar.. dansen liksom? dem där salsa höfterna är ju förskräckliga vilket fall). Så nu är jag många fria timmar framför mig att göra inget på!
Och vet ni vad? Bladen börjar bli mysiga! Purr, purr!
Dax att göra inget!
- Sara
Älskad vare den som sätter sig.
Tyskland har lämnat oss och jag känner en skamlig smak av lättnad.
Nu är det bara andra mer eller mindre högljudda saker att ta tag i och jag måste erkänna att det finns tillfällen (ganska många tillfällen) som jag inte direkt skriker av lycka över detta. Men det är det som är och det som komma skall.
Vardagen pendlar mellan att se ovanlig vanlig ut och ovanlig underlig.
När tiden rinner utan att jag hinner med att upptäcka den är allt bara platt och vanligt. Men när jag ligger i vår fula soffa, lyssnar på Katie Melua och tänker på sådant som jag borde vara alldeles för stark för att tänka på, så ter sig allt underligt. Det kanske helt enkelt är som så att det vanliga är underligt, kanske just eftersom det är vanligt.
Se vad jag sluddrar.
Jag hoppas mest att jag ska sluta tänka att jag kan börja leva igen efter proven (och allt annat som finna att komma över). Att min nästa andningslucka är efter varje utmaning. Men ibland så kan jag ju bara inte andas mitt i Allt. Men visst känner jag doften av frihet i dem små gluggarna, ibland vågar man ju till och med ta en tugga.
The piano keys are black and white
But they sound like a million colours in you mind.
- Katie Melua - Spiders Web -
tyskar och bebisar.
jag har inte så stor lust att sjunga på två konserter och ett fyra timmars långt jobbigt Verdi rep med min halvkrassliga hals heller. men ibland är allting bara som det är. bra, dåligt, charmerande.
jag vill nog egentligen helst stanna i Örkelljunga och bygga mig en liten gamba och äta lita marabou apelsinchoklad.
jag måste väl gratta lite också.
med tanke på att konstigt många jag känner har spridit sina gener på senare tiden.
Grattis kusin David till Billy.
Grattis Nathalie och Micke för er lilla!
Grattis kusin Linda för om några få timmar kommer den!
Och självklart: GRATTIS TINA! jag bara längtar!
Ooooch, Grattis Sara, för nu måste du plugga lite kemi.
Godkväll.
I hear rosetta singing in the night.
inte lika fri som jag trodde jag skulle vara.
tror mig vara omringad av förvirring medans jag är den som egentligen är förvirrad.
i hopp om nytt förstånd ger jag mig ut igen.
svagare än förra gången.
jag dödar lycka och känner ingen ånger.
tackochlov för det.
för inte kan jag återuppliva.
men aj vad det gör ont.
nya friska tag i ny skolstart och regnet gör mig fortfarande lika glad.
ikomhågen kärlek till Pugh, Robert Plant och Allison Krauss och jag känner mig som nyförälskad.
det ligger där och pyr i mitten av mitt.
känner ett plötsligt begär av att behöva åka uppåt landet och klappa på fina.
jag pendlar mellan rastlöshet och total okapacitet att gör någonting.
det ska inte hända någonting samtidigt som jag kräver förändring. vad som helst. ny frisyr, nya kläder, ny luft, en tripp, en kärlek, en nyhet. eller kanske någon som kommer och slår mig i huvudet och talar om mig att jag måste skärpa mig. för jag älskar ju trots allt mitt allt. det vet jag ju innerst inne, bara att jag glömmer bort det i dem svaga stunderna.
så tack min prinsar och prinsessor som så overkligt nog tillhör verkligheten.
Secrets are written in the sky
Looks like ive lost the love ive never found
Though the sound of hope has left me again
I hear music up above
- Sister Rosetta Goes Before Us - Robert Plant And Allison Krauss -
