mypassingdays

- Om tio är att det gör så ont att du vill hoppa ut genom ett fönster, och ett är att det inte gör ont alls, vad skulle du säga att du ligger? 2-3 kanske?
- Eh, ja, där någonstanns kanske.
I mina tankar blev svaret dock en stadig fyra. Min tand gör faktiskt ondare än vad den trevliga tankläkaren anar, men han var ju så förskräckligt trevlig att jag inte ville klaga. Stackaren vet ju faktiskt inte vad som är fel på den och kan inget göra, så jag ville nog mest lugna ner honom.
Tandläkar besök är på ett härligt sätt alltid lika dana.
Man kommer dit alltid tio minuter innan, för försenad kan man ju inte vara när man bara går dit två gånger på tre år. Men sen får man ju trots allt sitta och vänta i minst tjugofem minuter (jag undrar om de försöker testa vår vilja att få undersöka våra tänder). Efter att ha läst x-antal Kalle Anka tidningar blir man äntligen kallad och förs till det efterlängtade rummet där det luktar flour och andedräkt. Där sätter man sig i en grön stol och gapar som vilken duktig lite flicka som helst. Tandläkaren tar fram spettsiga verktyg och börjar gräva och krafsa i munnen medans han nödvändigtvis måste ställa frågor som man gurglande försöker svara på. Sen så sitter ju den där tandsköterskan där och pratar också, och jag förstår aldrig riktigt om hon pratar med tandläkaren eller mig, Och efter att dem har konstaterat att mina tänder är "väl städade" släpps jag fri, lite blodigare än jag kom och lite gladare.
Jag förstår inte varför jag tycker om att gå till tandläkaren. Det bara är så.
Idag var det iförsig extra förnöjsamt eftersom jag slapp HELA skoldagen (okej, jag skulle hunnit till dansen, men, jag menar.. dansen liksom? dem där salsa höfterna är ju förskräckliga vilket fall). Så nu är jag många fria timmar framför mig att göra inget på!
Och vet ni vad? Bladen börjar bli mysiga! Purr, purr!

Dax att göra inget!
- Sara