I got stripes -
Jag tycker om valborgen.
den var mysig, förvirrande och charmig.
hur fulla lunda-studenterna än må vara och trots att jag väcktes av 10000 brats i min innergård så var allt bra. mycket bra. picknick, härliga människor, kemisalen, skratt och gråt(som vanligt). tack kära vänner.
idag har jag drunknat.
drunknat i förfäran över örkelljunga människor.
dem ger bitska blickar och jag försöker hålla nerverna i styr.
jag klarar inte av det. inte så många av dem på en gång. överallt. hela tiden.
jag flydde till atomfysikens värld istället. känner mig mer hemma där.
sen kom Toft och räddade mig från komplett undergång.
tack toft.
annat som har för vana att rädda mig är Johnny Cash.
Jag går just nu igenom en Cash period. Har får mig att gråta.
imorgon kommer jag vara jätte lyckligt.
det vet jag eftersom jag redan är lyckligt över morgondagen.
Hanna, Linnea och Köpenhamn. Sen grillning hos Emanuel med sällskap av smaskigheter som Martin och co.
det tycker jag om.
- stripes around my shoulders
/Sara
den var mysig, förvirrande och charmig.
hur fulla lunda-studenterna än må vara och trots att jag väcktes av 10000 brats i min innergård så var allt bra. mycket bra. picknick, härliga människor, kemisalen, skratt och gråt(som vanligt). tack kära vänner.
idag har jag drunknat.
drunknat i förfäran över örkelljunga människor.
dem ger bitska blickar och jag försöker hålla nerverna i styr.
jag klarar inte av det. inte så många av dem på en gång. överallt. hela tiden.
jag flydde till atomfysikens värld istället. känner mig mer hemma där.
sen kom Toft och räddade mig från komplett undergång.
tack toft.
annat som har för vana att rädda mig är Johnny Cash.
Jag går just nu igenom en Cash period. Har får mig att gråta.
imorgon kommer jag vara jätte lyckligt.
det vet jag eftersom jag redan är lyckligt över morgondagen.
Hanna, Linnea och Köpenhamn. Sen grillning hos Emanuel med sällskap av smaskigheter som Martin och co.
det tycker jag om.
- stripes around my shoulders
/Sara
världens bästa bak-russin.
När jag bli gammal... nej, jag kommer aldrig bli gammal. jag kommer inte kunna tillåta det.
När jag blir russinlik och vis, då ska jag baka.
det har jag bestämt idag.
för idag har jag bakat. jag har stått med choklad och mjöl upp till armbågarna. underbart helt enkelt.
så när jag blir russinlik och vis och har sådär jätte mycket tid som bara russinliknande människor har, då ska jag bli den bästa bak-russinet som finns. :)
Jag bli chockerad över att det stod den 27 inpräntat i almenackan idag. även om jag igår tänkte på att det skulle vara den 27 idag, och i förrgår, och i förrförrgår och i förrförrförrgår.
Martin sa grattis i telefonen. Säger man grattis? jag menar, andra kanske gör det, liksom: "Grattis, ni har lyckats i tre månader!". men säger man så till varandra?
jag sa grat.. sen dog min mobil.
För-valborg i Lomma var fint. en fin strand och fina människor och utmärkt mat&dryck.
det var jätte bra. jätte jätte bra. så bra att jag och Roman fick ett egen hälsning.
Jag hoppas att riktiga valborg blir lika bra.
Men bara jag får träffa Linn (för du kommer väl?), bara Linnea är där och bara Martin inte dansar till klockan tolv så blir det nog hur bra som helst.
tack för solen.
/Sara
När jag blir russinlik och vis, då ska jag baka.
det har jag bestämt idag.
för idag har jag bakat. jag har stått med choklad och mjöl upp till armbågarna. underbart helt enkelt.
så när jag blir russinlik och vis och har sådär jätte mycket tid som bara russinliknande människor har, då ska jag bli den bästa bak-russinet som finns. :)
Jag bli chockerad över att det stod den 27 inpräntat i almenackan idag. även om jag igår tänkte på att det skulle vara den 27 idag, och i förrgår, och i förrförrgår och i förrförrförrgår.
Martin sa grattis i telefonen. Säger man grattis? jag menar, andra kanske gör det, liksom: "Grattis, ni har lyckats i tre månader!". men säger man så till varandra?
jag sa grat.. sen dog min mobil.
För-valborg i Lomma var fint. en fin strand och fina människor och utmärkt mat&dryck.
det var jätte bra. jätte jätte bra. så bra att jag och Roman fick ett egen hälsning.
Jag hoppas att riktiga valborg blir lika bra.
Men bara jag får träffa Linn (för du kommer väl?), bara Linnea är där och bara Martin inte dansar till klockan tolv så blir det nog hur bra som helst.
tack för solen.
/Sara
Are you ready my sister? - Oh Yeaaah!
Jag är alldeles för stark för mina skosnören.
Vad finns det att skriva om?
Jag kan inte skriva om allt jag känner, tänker, hör. (Bara prata om det med min ovanligt "glada" syster på nätterna).
Dagarna går och kommer hur lite jag än vill att de ska göra det.
Tack och lov måste man väl säga. Annars skulle nog allting stanna stundvis på de där underbara obeskrivliga tillfällena, och de skulle bli orättvist utslitna.
Malin fick mig att längta till Frankrike igår. Bosse fick mig att längta till Tyskland idag.
Om han ändå kunde få mig att längta tills vårkonserter (som är på lördag!). Jag brukar gilla att ha konsert, särskilt i stadshallen. Men nu, i helgen, redan! nej, nej, nej. jag skulle hellre vilja åka hem till Örkis och dricka varmchoklad(eller satsa på en vårig milkshake?!).
hujhuj.
och imorgon ska jag springa mellan två linjer och fäktas. men inte samtidigt. det skulle vara jobbigt att springa med en sån där vit fäktar dräckt på sig. Jag undrar hur många gånger Andreas kommer lyckas göra illa sig. :)
förlåt för detta hemskt tråkiga inlägg.
jag ska försöka skriva någonting vettigt någon gång.
nu ska jag gå hem och sova (och kanske spräng upp något dansant hus i kävlinge och två krävande vänner).
- Sara
Vad finns det att skriva om?
Jag kan inte skriva om allt jag känner, tänker, hör. (Bara prata om det med min ovanligt "glada" syster på nätterna).
Dagarna går och kommer hur lite jag än vill att de ska göra det.
Tack och lov måste man väl säga. Annars skulle nog allting stanna stundvis på de där underbara obeskrivliga tillfällena, och de skulle bli orättvist utslitna.
Malin fick mig att längta till Frankrike igår. Bosse fick mig att längta till Tyskland idag.
Om han ändå kunde få mig att längta tills vårkonserter (som är på lördag!). Jag brukar gilla att ha konsert, särskilt i stadshallen. Men nu, i helgen, redan! nej, nej, nej. jag skulle hellre vilja åka hem till Örkis och dricka varmchoklad(eller satsa på en vårig milkshake?!).
hujhuj.
och imorgon ska jag springa mellan två linjer och fäktas. men inte samtidigt. det skulle vara jobbigt att springa med en sån där vit fäktar dräckt på sig. Jag undrar hur många gånger Andreas kommer lyckas göra illa sig. :)
förlåt för detta hemskt tråkiga inlägg.
jag ska försöka skriva någonting vettigt någon gång.
nu ska jag gå hem och sova (och kanske spräng upp något dansant hus i kävlinge och två krävande vänner).
- Sara
stjärnhimmel.
Jon påstår att vi tittar på stjärnhimlen och tänker vetenskapligt.
pyttsan heller.
jag instämmer med de underbara romantikerna, det är mer än vintergatan och dess planeter.
vackert och mysteriskt.
mums.
.
jag pluggade kemi idag.
applåd till mig.
yes!
.
idag har jag lyssnat på albumet "raising sand" av Robert Plant och Alison Krauss. det var en bra sak att lyssna på.
särskilt låt tre.
.
längtar tills imorgon.
- sara
pyttsan heller.
jag instämmer med de underbara romantikerna, det är mer än vintergatan och dess planeter.
vackert och mysteriskt.
mums.
.
jag pluggade kemi idag.
applåd till mig.
yes!
.
idag har jag lyssnat på albumet "raising sand" av Robert Plant och Alison Krauss. det var en bra sak att lyssna på.
särskilt låt tre.
.
längtar tills imorgon.
- sara
tio år gamal snö.
jag har hängivigt min dag till snön.
pulka-åkande, snö-änglar, fyrhjulingar, snöbollar och trädhuggning.
leva livet, nu lever jag livet.
snö är underbart.
man far tio år tillbaka, rakt in i barndoms-smeten.
snöbollarna flyger och man skrattar tills tårarna rinner.
obeskrivligt fantastiskt.
---
jag nästan räknar dagarna till Hannas 18-årsfest.
Jag vill träffa alla, jag vill bli omfamnad av alla och jag vill kyssa någon.
jag känner mig som åtta år, för det kittlar i magen.
---
nu när jag är i örkelljunga och blir ompysslad av mamma, så har den lilla "vuxenhet" som fanns innom mig försvunnit.
jag brukar vanligtvis gå runt och känna mig gamal (som trettio) och vis (som åttio). men vanligtvis är ju nuförtiden mitt liv i lund, där jag faktiskt lagar mat och städar som vilken annan 'vuxen' människa.
så nu när jag varken diskar, städar eller gör något annat vuxet, så har jag plötsligt fallit tillbaka, bilvit mindre än vad jag är. Och det är en konstig bortglömd känsla som jag går och bär på. Jag är inte 17(SNART ARTON!) längre, och absolut inte trettio, snarare har jag blivit som äldst tolv år.
fast jag är banne mig vis som etthundratio!
- Sara
pulka-åkande, snö-änglar, fyrhjulingar, snöbollar och trädhuggning.
leva livet, nu lever jag livet.
snö är underbart.
man far tio år tillbaka, rakt in i barndoms-smeten.
snöbollarna flyger och man skrattar tills tårarna rinner.
obeskrivligt fantastiskt.
---
jag nästan räknar dagarna till Hannas 18-årsfest.
Jag vill träffa alla, jag vill bli omfamnad av alla och jag vill kyssa någon.
jag känner mig som åtta år, för det kittlar i magen.
---
nu när jag är i örkelljunga och blir ompysslad av mamma, så har den lilla "vuxenhet" som fanns innom mig försvunnit.
jag brukar vanligtvis gå runt och känna mig gamal (som trettio) och vis (som åttio). men vanligtvis är ju nuförtiden mitt liv i lund, där jag faktiskt lagar mat och städar som vilken annan 'vuxen' människa.
så nu när jag varken diskar, städar eller gör något annat vuxet, så har jag plötsligt fallit tillbaka, bilvit mindre än vad jag är. Och det är en konstig bortglömd känsla som jag går och bär på. Jag är inte 17(SNART ARTON!) längre, och absolut inte trettio, snarare har jag blivit som äldst tolv år.
fast jag är banne mig vis som etthundratio!
- Sara
chockerande årstider.
det är så skönt att ligga och dra sig på morgonen, eller hur?
det är liksom det som loven är till för. att slappt ligga i sängen och veta att man inte behöver gå upp.
i morse var det en sådan morgon.
jag låg och drog mig medans min kära mor gjorde varmchoklad åt mig (livet är härligt ibland!),
men min lathet upphörde plötsligt då jag tittade ut genom fönstret.
jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
SNÖ. överallt.
från gårdangens super vår med fåglar och hela köret till kritvit kall vinter.
HUR? NÄR? VAR? och kanske: VARFÖR?
vädret slutar aldrig förvåna mig.
jag är fortfarande i chock tillstånd.
en vecka och en dag sedan.
jag kommer fortfarande ihåg det med pirr i magen,
jag, Linnea och Mando Diao.
det var underbarare än tänkas kan.
björn utan tröja och Linneas sönderklämda hand i min.
jag vill se dem igen! och igen! och IGEN!
jag struntar helt hur svettiga jag var av all tönt-dans och att jag sjöng högt, falskt och fult.
det var nog det som behövdes för mig (men antagligen inte för de stackarna som stod framför mig och fick min gälla stämma rakt i örat).
vilket fall; tack linnea och mando. ♥
från ett tomt lov till härliga planer.
det involverar:
Hanna, Linna, Turning Torso, Fotografering, Dunkers, Martin, Köpenhamn, Ven, 18-årsfest, Ägg, Godis, Kyrkan och en massa annat. hur allt detta lyckades spränga in sig på dessa två veckor av frid har jag ingen aning om.
men jag är uppriktigt glad över det.
jag tänker nog strunta i Kemin och ha roligt istället.
det är nog en bra plan.
jag längtar tills Arvidsjao-visitörerna anländer hem igen för att då kunna träffa mig och göra min lycklig.
och jag önskar lite att Frankrike kunnde sprängas i bitar så att Ven-gruppen kunnde utökas av en speciell person.
ja, önska kan man ju alltid.
- Sara
det är liksom det som loven är till för. att slappt ligga i sängen och veta att man inte behöver gå upp.
i morse var det en sådan morgon.
jag låg och drog mig medans min kära mor gjorde varmchoklad åt mig (livet är härligt ibland!),
men min lathet upphörde plötsligt då jag tittade ut genom fönstret.
jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
SNÖ. överallt.
från gårdangens super vår med fåglar och hela köret till kritvit kall vinter.
HUR? NÄR? VAR? och kanske: VARFÖR?
vädret slutar aldrig förvåna mig.
jag är fortfarande i chock tillstånd.
en vecka och en dag sedan.
jag kommer fortfarande ihåg det med pirr i magen,
jag, Linnea och Mando Diao.
det var underbarare än tänkas kan.
björn utan tröja och Linneas sönderklämda hand i min.
jag vill se dem igen! och igen! och IGEN!
jag struntar helt hur svettiga jag var av all tönt-dans och att jag sjöng högt, falskt och fult.
det var nog det som behövdes för mig (men antagligen inte för de stackarna som stod framför mig och fick min gälla stämma rakt i örat).
vilket fall; tack linnea och mando. ♥
från ett tomt lov till härliga planer.
det involverar:
Hanna, Linna, Turning Torso, Fotografering, Dunkers, Martin, Köpenhamn, Ven, 18-årsfest, Ägg, Godis, Kyrkan och en massa annat. hur allt detta lyckades spränga in sig på dessa två veckor av frid har jag ingen aning om.
men jag är uppriktigt glad över det.
jag tänker nog strunta i Kemin och ha roligt istället.
det är nog en bra plan.
jag längtar tills Arvidsjao-visitörerna anländer hem igen för att då kunna träffa mig och göra min lycklig.
och jag önskar lite att Frankrike kunnde sprängas i bitar så att Ven-gruppen kunnde utökas av en speciell person.
ja, önska kan man ju alltid.
- Sara
klorin
allting blir stadigare men aldrig tråkigt.
det känns bra.
och förvånande.
förvånande att allt är bra.
(som det egentligen aldrig är, men det dåliga är förträngt.
bortknuffat långt borta, övresmetat av sådant som gör mig lycklig.)
dock väntar jag på att knivarna ska falla. att allt ska gå i kras.
jag väntar så mycket att jag nästan letar.
letar efter minsta anledning att kossa eller bli krossad.
det bästa är att jag inte hittar den.
jag måste skänka en rad till människans bästa uppfinning: klorin
aldrig mer kommer ett vitplagg bli förstört av fläckar.
tack klorin.
-sara
det känns bra.
och förvånande.
förvånande att allt är bra.
(som det egentligen aldrig är, men det dåliga är förträngt.
bortknuffat långt borta, övresmetat av sådant som gör mig lycklig.)
dock väntar jag på att knivarna ska falla. att allt ska gå i kras.
jag väntar så mycket att jag nästan letar.
letar efter minsta anledning att kossa eller bli krossad.
det bästa är att jag inte hittar den.
jag måste skänka en rad till människans bästa uppfinning: klorin
aldrig mer kommer ett vitplagg bli förstört av fläckar.
tack klorin.
-sara
låt oss trotsa vädret
det har nu gått en månad och en dag sen jag drack lagom varm varmchoklad med Martin.
det är galet.
vi känns som några få dagar, samtidigt som vi känns som en evighet.
firandet av denna månad bestod av bulgur och scrubs. helt perfekt.
jag är saligt lycklig.
undrar hur lycklig man bör vara?
det var vår idag. blåsigt, men vår.
detta firades med hanna och en piggelin i lund.
vi trotsar vädret, med en glass!
lite kallt, men det var det värt.
jag fryser ju trots allt inte lika mycket om mina strumpbyxklädda ben längre.
och det är ju ett tecken på att man bör äta glass på torget, hur isiga vindarna än må vara.
låt oss trotsa vädret!
-sara
det är galet.
vi känns som några få dagar, samtidigt som vi känns som en evighet.
firandet av denna månad bestod av bulgur och scrubs. helt perfekt.
jag är saligt lycklig.
undrar hur lycklig man bör vara?
det var vår idag. blåsigt, men vår.
detta firades med hanna och en piggelin i lund.
vi trotsar vädret, med en glass!
lite kallt, men det var det värt.
jag fryser ju trots allt inte lika mycket om mina strumpbyxklädda ben längre.
och det är ju ett tecken på att man bör äta glass på torget, hur isiga vindarna än må vara.
låt oss trotsa vädret!
-sara
förkyld och existerande.
vid denna tiden på året så blir det alltid lite svårare att andas.
täppta näsor, host och skrövliga röster är nånting som de flesta måste gå egenom.
jag lyckas alltid gå egenom min fas av förkylning under lovdagarna. att vara sjuk på skoltid är inget för mig tydligen. men det gör mig inget, faktiskt. jag skulle bli nära inpå knäckt om jag skulle behöva missa en hel vecka av skolan. att inte få komma dit och bli omfamnad av nära och kära, hemska tanke.
jag må vara en liten skol tönt, men jag är stolt över det!
någonting som jag inte är lika stolt över men inte lyckas sluta göra, är att kura ihop mig till en boll i soffan, gömma mitt ansikte bland kuddarna och täcka över öronen. Jag är då någon annan stanns. jag är oberörlig. ingen behöver mig och alla krav försvinner. jag är fri.
fel. jag är inte fri.
jag har då bara av feghet flytt till drömmarna. skyddad av kuddar i vår soffa.
en mes.
varför inte bara stå rakryggad kvar och möta alla krav?
jag vet inte. orken försvinner på några sekunder och jag bryts snabbt ner till en liten tönt som gömmer sig i soffan, i ett försök att inte existera.
jag skäms. men jag kan som sagt inte sluta.
orkar inte orka.
vädret är grått.
men jag ska strax gå ut och försöka smaka lite av den vår som möjligtvis kan hittas.
örkelljunga är min fristad samtidigt som det är ett slags fängelse.
jag älskar och avskyr. men älska och är nog vanligast.
trappen ned till avsky brukar inte vandras hela vägen ned, inte alla trappsteg.
jag är nu på mitten. ska försöka dansa mig upp till toppen.
-sara
täppta näsor, host och skrövliga röster är nånting som de flesta måste gå egenom.
jag lyckas alltid gå egenom min fas av förkylning under lovdagarna. att vara sjuk på skoltid är inget för mig tydligen. men det gör mig inget, faktiskt. jag skulle bli nära inpå knäckt om jag skulle behöva missa en hel vecka av skolan. att inte få komma dit och bli omfamnad av nära och kära, hemska tanke.
jag må vara en liten skol tönt, men jag är stolt över det!
någonting som jag inte är lika stolt över men inte lyckas sluta göra, är att kura ihop mig till en boll i soffan, gömma mitt ansikte bland kuddarna och täcka över öronen. Jag är då någon annan stanns. jag är oberörlig. ingen behöver mig och alla krav försvinner. jag är fri.
fel. jag är inte fri.
jag har då bara av feghet flytt till drömmarna. skyddad av kuddar i vår soffa.
en mes.
varför inte bara stå rakryggad kvar och möta alla krav?
jag vet inte. orken försvinner på några sekunder och jag bryts snabbt ner till en liten tönt som gömmer sig i soffan, i ett försök att inte existera.
jag skäms. men jag kan som sagt inte sluta.
orkar inte orka.
vädret är grått.
men jag ska strax gå ut och försöka smaka lite av den vår som möjligtvis kan hittas.
örkelljunga är min fristad samtidigt som det är ett slags fängelse.
jag älskar och avskyr. men älska och är nog vanligast.
trappen ned till avsky brukar inte vandras hela vägen ned, inte alla trappsteg.
jag är nu på mitten. ska försöka dansa mig upp till toppen.
-sara
ensam och utelåst.
jag har nu gått och väntat så länge på våren att det tog mig ett tag att förstå att våren väntade på mig.
rundor i stadsparken och långa samtal med gulliga tanter slår det mesta.
jag ler i takt med solen och njuter till fullo.
just nu däremot, klockan 19.42 på stadsbiblioteket i Lund, så fryser jag och fasar inför klockslaget 20.00. för då stänger biblioteket och jag bli plötsligt ensam, kall och förvirrad igen.
ja. jag har glömt nyckeln och kan nu inget annat än att vänta på att Malin ska avsluta sin första kör träning.
skulle kunna gå hem till min moster, men jag vet inte om jag orkar.
skulle kunna gå heeeela vägen tillbaka till st. laurentii kyrkan, men orkar jag det? nje..
vad ska jag nu göra i en obestämd tid framåt? jag har ingen aning hur länge Malin ska tralla på toner. en timma? en och en halv? TVÅ?
jisses.
och jag som bara ville komma hem och äta gamal kebab-pizza..
jag kanske kan gömma mig bakom en bokhylla i biblioteket? så jag blir kvar, dansandes bland böckerna! jag skulle kunna bo här. lätt. gå till biblioteks-caféet och äta, toa finns ju, musik, böcker i hundratals och ja, folk kommer ju också.
en biblioteks tomte! det skulle va nått!
ska fråga kulturchefen om det går bra, det blir ju liksom supernära till skolan och allt!
några få minuter kvar av värme nu.
folk börjar låna sina böcker, logga ut ur datorerna och vandra mot utgången.
men det är inget för mig.
jag tänker klamra mig fast vid datorn och vägra släppa! så då kan polis komma och sätta mig i fängelse för där finns mat och värme! Vilken plan!!!!
fast nej, det tänker jag ju faktiskt inte göra.
jag går nu också. kanske till och med hem till moster.
-sara
rundor i stadsparken och långa samtal med gulliga tanter slår det mesta.
jag ler i takt med solen och njuter till fullo.
just nu däremot, klockan 19.42 på stadsbiblioteket i Lund, så fryser jag och fasar inför klockslaget 20.00. för då stänger biblioteket och jag bli plötsligt ensam, kall och förvirrad igen.
ja. jag har glömt nyckeln och kan nu inget annat än att vänta på att Malin ska avsluta sin första kör träning.
skulle kunna gå hem till min moster, men jag vet inte om jag orkar.
skulle kunna gå heeeela vägen tillbaka till st. laurentii kyrkan, men orkar jag det? nje..
vad ska jag nu göra i en obestämd tid framåt? jag har ingen aning hur länge Malin ska tralla på toner. en timma? en och en halv? TVÅ?
jisses.
och jag som bara ville komma hem och äta gamal kebab-pizza..
jag kanske kan gömma mig bakom en bokhylla i biblioteket? så jag blir kvar, dansandes bland böckerna! jag skulle kunna bo här. lätt. gå till biblioteks-caféet och äta, toa finns ju, musik, böcker i hundratals och ja, folk kommer ju också.
en biblioteks tomte! det skulle va nått!
ska fråga kulturchefen om det går bra, det blir ju liksom supernära till skolan och allt!
några få minuter kvar av värme nu.
folk börjar låna sina böcker, logga ut ur datorerna och vandra mot utgången.
men det är inget för mig.
jag tänker klamra mig fast vid datorn och vägra släppa! så då kan polis komma och sätta mig i fängelse för där finns mat och värme! Vilken plan!!!!
fast nej, det tänker jag ju faktiskt inte göra.
jag går nu också. kanske till och med hem till moster.
-sara
Nationella i matte C = små-skit.
Jag har idag spenderat (och JAG VET, man kan inte spendera tid!!) fyra timmar av min dag, sittandes, alldeles förfärad, av Nationellaprovet i Matematik, Kurs C.
Tänk att några fjuttiga papper kan göra en så förskräckt.
Men det gick väl okej, hoppas jag. Hanna (som det alltid går så bra för) hade skrivit ungefär samma svar som jag. Så jag känner mig nu någorlunda återhämtad efter dessa hemska, alldels för korta, timmar.
Jag överlevde.
I min väntan på att världen ska finna ett botemedel mot alla hemska ting som drabbar mina kära allt för mycket, så oroar jag mig över små saker.
Saker som pengar, kläder, nationella provet i matte C (det är ganska skit samma, eller hur?) och den 14 februari.
Den 14 februari skrämmer mig mycket eftersom det nu, plötsligt, inte alls är en dag i mängden. Jag har inte riktigt bestämmt mig ifall jag ska tycka om denna, nu allt för materialistiska, dag. Men jag antar att det återstår att se. Förhoppningsvis kommer min rädsla att försvinna och jag kommer istället att gå in i en fas av dimma och lycka.
Men jag kan inte hjälpa att undra om det finna några (eller många) speciella krav som man bör leva upp till, bör anse som självklara.
Så nu när dessa små saker infiltrerar min hjärna så oupphörligt ska jag istället försöka byta ut dessa mot... ja.. glada tankar kanske? Inget mer "varför gjorde jag fel på det talet?", "vad ska jag ha på mig då?" och "ska man köpa en ros?" vara mina bekymmer. Jag ska vara inriktad på gott. Vara positiv och duktig.
Det finns dock en sak jag ska fortsätta irritera mig över. Och det är bibliotekets datorer som har en vana att aldrig fungera när jag vill det. Dem har någonting emot mig, jag vet det.
Ack, ack, när ska vi få internett i Lund? (små-skits.bekymmer igen, jag vet).
Funderar på att äta upp universitetet i Lund. Det ser ju så gott ut! Som en gigantisk härlig glass-bakelse med lite grädd-dekorationer. Underbart.
Nu ska gå hem och göra soppa med Malin.
Grönsaks soppa är underskattat, precis som filmjölk med banan.
Godkväll.
- Sara
Tänk att några fjuttiga papper kan göra en så förskräckt.
Men det gick väl okej, hoppas jag. Hanna (som det alltid går så bra för) hade skrivit ungefär samma svar som jag. Så jag känner mig nu någorlunda återhämtad efter dessa hemska, alldels för korta, timmar.
Jag överlevde.
I min väntan på att världen ska finna ett botemedel mot alla hemska ting som drabbar mina kära allt för mycket, så oroar jag mig över små saker.
Saker som pengar, kläder, nationella provet i matte C (det är ganska skit samma, eller hur?) och den 14 februari.
Den 14 februari skrämmer mig mycket eftersom det nu, plötsligt, inte alls är en dag i mängden. Jag har inte riktigt bestämmt mig ifall jag ska tycka om denna, nu allt för materialistiska, dag. Men jag antar att det återstår att se. Förhoppningsvis kommer min rädsla att försvinna och jag kommer istället att gå in i en fas av dimma och lycka.
Men jag kan inte hjälpa att undra om det finna några (eller många) speciella krav som man bör leva upp till, bör anse som självklara.
Så nu när dessa små saker infiltrerar min hjärna så oupphörligt ska jag istället försöka byta ut dessa mot... ja.. glada tankar kanske? Inget mer "varför gjorde jag fel på det talet?", "vad ska jag ha på mig då?" och "ska man köpa en ros?" vara mina bekymmer. Jag ska vara inriktad på gott. Vara positiv och duktig.
Det finns dock en sak jag ska fortsätta irritera mig över. Och det är bibliotekets datorer som har en vana att aldrig fungera när jag vill det. Dem har någonting emot mig, jag vet det.
Ack, ack, när ska vi få internett i Lund? (små-skits.bekymmer igen, jag vet).
Funderar på att äta upp universitetet i Lund. Det ser ju så gott ut! Som en gigantisk härlig glass-bakelse med lite grädd-dekorationer. Underbart.
Nu ska gå hem och göra soppa med Malin.
Grönsaks soppa är underskattat, precis som filmjölk med banan.
Godkväll.
- Sara
Skogs-Mulle, my hero.
Sitter vid pappas sprillans nya laptop och ler.
Ler för för gårdagen, den underbara natten som spenderades i Martins famn.
Ler för att han sa att vi var "typ tillsammans".
Ler för Martins lockar.
Ler för att jag själv är så förvirrad.
Ler för att jag är i Örkelljunga, och med det nära naturen som jag innom kort planerar att vandra runt i. Jag har hela bussresan hit suttit och kvävts inne i bussen. Jag vill bara ut och förenas med allt vackert, andas frisk luft, låta världen omfamna mig. Jag tycker vi glömmer bort att njuta av ett av de mest fantastiska tingen i vår värld, nu när den ännu inte är helt förstörd. Jag vägrar att släppa drömmen om att få springa runt på åkrarna i en vit klänning och leka "stolthet & fördom". aldrig. jag behöver det, jag behöver grönskan och vinden, solen och luften, molnen och regnet. jag kräver det för att kunna leva.
så snart är det mjukisbyxor och gummistävlar som gäller för mig.
jag ska ut och vandra som skogs-Mulle. Jag har ju stillat två av mina andra levnadsbehov redan (kärlek och musik), så naturen är ett måste.
Jag har så mycket att se fram emot att jag nästan spricker.
Jag längtar efter myskväll i Snickeboa med Örkisarna.
Längtar efter liten inflyttningsfest med Lelisarna.
Längtar efter att få komma till Stockholm.
Längtar efter kommande helger.
Och jag längtar efter, såklart, nästa kyss, nästa omfamning och nästa stycke av total lycka.
Stay gold.
- Sara
Toppen av lycka, den är funnen.
Man kan aldrig få för mycket kyssar.
Det förstår jag nu.
Den där underbara mannen, som jag i veckor har gått och drömt om, har plötsligt blivit min.
Jag förstår fortfarande det inte. Så pass underbara ting kanske det inte är meningen att man ska förstå.
Så det enda jag gör nu förtiden är att längta.
Längta efter nästa kyss, nästa leende, nästa topp av lycka.
Nu har plötsligt min tillvaro förändrats. Jag längtar inte längre efter att få komma hem till Snickeboa (även om det också är underbart) jag längtar efter Martin, oroväckande mycket faktiskt.
Och nu vill jag aldrig släppa denna man som krossade mitt väluppbyggda skydd på några sekunder.
Detta skydd som jag nu under månders tid har, med all min energi, byggt upp. Några leenden och några kyssar. Allt föll. Jag föll, men den stora skillnaden var att jag hade någon som fångade upp mig i sin varma famn.
Jag vet knappt vad jag ska skriva.
Jag kan nog inte skriva så mycket. Det är helt enkelt för bra för att kunna beskrivas med ord.
Jag förstår inte ens vad han möjligtvis kan se i mig, och jag oroar mig för att han plötsligt själv inte heller ska förstå vad det finns att se i mig.
Men när han trycker min hand så flyger dem tankarna bort. Jag vill aldrig släppa den handen.
Jag är bortskämd med lycka.
Och jag älskar det.
- Sara
Det förstår jag nu.
Den där underbara mannen, som jag i veckor har gått och drömt om, har plötsligt blivit min.
Jag förstår fortfarande det inte. Så pass underbara ting kanske det inte är meningen att man ska förstå.
Så det enda jag gör nu förtiden är att längta.
Längta efter nästa kyss, nästa leende, nästa topp av lycka.
Nu har plötsligt min tillvaro förändrats. Jag längtar inte längre efter att få komma hem till Snickeboa (även om det också är underbart) jag längtar efter Martin, oroväckande mycket faktiskt.
Och nu vill jag aldrig släppa denna man som krossade mitt väluppbyggda skydd på några sekunder.
Detta skydd som jag nu under månders tid har, med all min energi, byggt upp. Några leenden och några kyssar. Allt föll. Jag föll, men den stora skillnaden var att jag hade någon som fångade upp mig i sin varma famn.
Jag vet knappt vad jag ska skriva.
Jag kan nog inte skriva så mycket. Det är helt enkelt för bra för att kunna beskrivas med ord.
Jag förstår inte ens vad han möjligtvis kan se i mig, och jag oroar mig för att han plötsligt själv inte heller ska förstå vad det finns att se i mig.
Men när han trycker min hand så flyger dem tankarna bort. Jag vill aldrig släppa den handen.
Jag är bortskämd med lycka.
Och jag älskar det.
- Sara
hej nöd-underhållning.
Jag älskar mitt lilla gårdshus Snickeboa.
Man kan inte säga annat än att det är underbart. Trots det nybyggda fula staketet på "loftet".
Var dag som skolan slutar så tindrar min mage av förtjusning eftersom jag nu äntligen får gå hem till mitt och Malin trevliga boende som ständigt pryds av tända ljus. it's faaaaantastic.
Biologi provet är äntligen över och jag har lyckats fixa C-strängen på cellon halvbra UTAN sån där krita. Jag är stolt. Fast detta är jag ju innan jag faktiskt har sett resultatet på provet.. urk.
Men bort med bekymmren och in med vår!
jag känner redan lukten av den. Den är på väg. mina tår säger mig detta, dem är nämligen inte längre isbitar 24h om dygnet.
galant. för jag älskar ju våren. den är bäst.
den är till och med hygglo (för att citera Örjan).
Det finns en ganska dum grej dock.
(okej det finns flera dumma grejer, men dem orkar jag inte med.)
Och det är att vi inte har internet i kära Snickeboa. Detta gör att jag för det mesta inte har tillgänglighet till min blogg (AH!) och därmed inte har någon nöd-underhållning. Surt.
varför ska alla ha lås på sina sladdlösa-internet? mycket onödigt enligt mig.
Så bibblan (som jag sitter på nu) är min så kallade räddare i nöden. mitt andra (eller tredje) hem.
Bibloteket är bäst helt enkelt, eller hur mamma?
tänkte påminna alla söta filurer om att jag för det mesta nu förtiden endast går att nå genom min mobiltelefon. detta pga att jag inte har någon hemtelefon i Emils andra hem.
tänkte även påminna mig själv om att inte tjata sönder folk om mitt Lunda-boende (jag skryter som en.. en.. skrytmåns!). Jag ber alla berörda om förlåtelse för detta.
tack för mig.
Sara.
Man kan inte säga annat än att det är underbart. Trots det nybyggda fula staketet på "loftet".
Var dag som skolan slutar så tindrar min mage av förtjusning eftersom jag nu äntligen får gå hem till mitt och Malin trevliga boende som ständigt pryds av tända ljus. it's faaaaantastic.
Biologi provet är äntligen över och jag har lyckats fixa C-strängen på cellon halvbra UTAN sån där krita. Jag är stolt. Fast detta är jag ju innan jag faktiskt har sett resultatet på provet.. urk.
Men bort med bekymmren och in med vår!
jag känner redan lukten av den. Den är på väg. mina tår säger mig detta, dem är nämligen inte längre isbitar 24h om dygnet.
galant. för jag älskar ju våren. den är bäst.
den är till och med hygglo (för att citera Örjan).
Det finns en ganska dum grej dock.
(okej det finns flera dumma grejer, men dem orkar jag inte med.)
Och det är att vi inte har internet i kära Snickeboa. Detta gör att jag för det mesta inte har tillgänglighet till min blogg (AH!) och därmed inte har någon nöd-underhållning. Surt.
varför ska alla ha lås på sina sladdlösa-internet? mycket onödigt enligt mig.
Så bibblan (som jag sitter på nu) är min så kallade räddare i nöden. mitt andra (eller tredje) hem.
Bibloteket är bäst helt enkelt, eller hur mamma?
tänkte påminna alla söta filurer om att jag för det mesta nu förtiden endast går att nå genom min mobiltelefon. detta pga att jag inte har någon hemtelefon i Emils andra hem.
tänkte även påminna mig själv om att inte tjata sönder folk om mitt Lunda-boende (jag skryter som en.. en.. skrytmåns!). Jag ber alla berörda om förlåtelse för detta.
tack för mig.
Sara.
Och jag ska besegra allt. Ja, även dig herr monster!
i mitt huvud bor just nu ett litet moster som konstant bankar med en hammare. jag hatar detta monstret. det är sjukt jobbigt att gå runt med huvudvärk och ingen ork i kroppen.
och detta är det som jag har gjort hela dagen, eller ja, jag har ju svalt några ipren i mellan åt också.
men för att bortse från min sjukdom som brukar kallas feber så har jag mycket roligt att se fram emot.
som t.e.x. min FLYTT som kommer att äga rum imorgon (Om inte någon gudrun-liknande storm, som aftonbaladet har varnat för, kommer ivägen och hindrar detta underara ting).
tänk. jag och malin. i vårt eget lilla boende. fria.
tänk. jag och malin. har fått vår egna cello. äntligen.
JAJAJAJAJA! det är sant. vi har fått vår egna cello. och jag känner mig så galet bortskämd att jag vet inte vad. en cello OCH ett gårdshus inköpta av mina överraskande impulsiva föräldrar under mindra än två veckors tid. galet. absolut underbart galet.
Så nu har jag några mål:
Jag ska inreda det nya fina gårdhuset.
Jag ska börja träna på den nya fina cellon.
Och jag ska börja plugga på det gamla äckliga biologi provet.
hm... andra fantastiska nyheter är att Johannes gamla TV har nu bestämt sig för att fungera och detta betyder att vi också kommer ha en TV apparat i Snickeboa. Funderingar över hur bra detta egentligen är stoppar jag undan och bestämmer mig för att njuta.
Men nu ska jag nog gå och knarka lite mera ipren i min ständiga fajt mot monstret.
- Sara
små bubblor ur mitt hjärta.
Gång på gång intalar jag mig själv att inte falla.
Men gång på gång gör jag det i alla fall.
Minsta lilla berör mig, helt utan min tillåtelse. Varför min kropp, min själ, mitt hjärta, mitt innersta är så svagt för detta vet jag ej. ingen vet.
Att två glatt viftande händer och ett stort underbart leende kan fylla mig med ett sådant lyckorus är fantastiskt. Men det ger mig också bekymmer.
Att inte kunna släppa taget om någonting (eller för att vara ärlig; Någon) känns ibland som en förbannelse.
Och att detta inte kan vara något obefintligt nästan irriterara mig. Men, för att varra rättvis, så ger allt detta mig någonting att tänka på under mina (deprimernade nog) ensama kvällar. Och dagar.
Att drömma sig iväg: Fantastiskt.
Att sedan möta verkligheten igen: Inte lika fantastiskt.
Så, jag dagdrömmer. Även om jag knapp vet vad det ordet innebär. Men då bör jag kvällsdrömma, eftemiddagsdrömma och kanske till och med förmidddagsdrömma också.
Jag är alltså en Drömmare? Och inte, som jag alltid trott, en Grubblare? Detta skulle förklara så ruskigt mycket och så ruskigt lite. För, när folk frågar mig vad mina drömmar är så har jag inget vettigt svar.
Så därför ber jag dig, kära läsare, att glömma det du just läst. För antaglien är det helt ovettigt eller i bästa fall, helt obetydligt.
Dream on
/Sara
P.S. Ber om förlåtelse för den halv sliskiga rubriken.
P.S.2 jag glömde nästan: GOTT NYTT ÅR!
Men gång på gång gör jag det i alla fall.
Minsta lilla berör mig, helt utan min tillåtelse. Varför min kropp, min själ, mitt hjärta, mitt innersta är så svagt för detta vet jag ej. ingen vet.
Att två glatt viftande händer och ett stort underbart leende kan fylla mig med ett sådant lyckorus är fantastiskt. Men det ger mig också bekymmer.
Att inte kunna släppa taget om någonting (eller för att vara ärlig; Någon) känns ibland som en förbannelse.
Och att detta inte kan vara något obefintligt nästan irriterara mig. Men, för att varra rättvis, så ger allt detta mig någonting att tänka på under mina (deprimernade nog) ensama kvällar. Och dagar.
Att drömma sig iväg: Fantastiskt.
Att sedan möta verkligheten igen: Inte lika fantastiskt.
Så, jag dagdrömmer. Även om jag knapp vet vad det ordet innebär. Men då bör jag kvällsdrömma, eftemiddagsdrömma och kanske till och med förmidddagsdrömma också.
Jag är alltså en Drömmare? Och inte, som jag alltid trott, en Grubblare? Detta skulle förklara så ruskigt mycket och så ruskigt lite. För, när folk frågar mig vad mina drömmar är så har jag inget vettigt svar.
Så därför ber jag dig, kära läsare, att glömma det du just läst. För antaglien är det helt ovettigt eller i bästa fall, helt obetydligt.
Dream on
/Sara
P.S. Ber om förlåtelse för den halv sliskiga rubriken.
P.S.2 jag glömde nästan: GOTT NYTT ÅR!
Världens lyckligaste bugerking.
Med en mångmiljonär, en professor i kvantfysik, en far och en syster satt jag idag på burgerking och skrev under ett kontrakt för ett gårdshus i LUND!
JAG SKA FLYTTA TILL LUUUUUUND!←
JA! JA! JA! Äntligeeeen!
det är faktiskt sant!
det är ingen dröm (även om det verkar så).
en 45 kvadratsmeter stor 1,5a i centrala Lund, nyrenoverad.
Fantastiskt? JAA!
inget mer pendlande i 4h varje dag, ingen kurrande mage när man sitter och väntar på bussen bredvid pressbyrån och mcdonalds, inga sena kvällar då man pluggar tills gråten är nära bara för att man inte hunnit det innan, inget gå upp kl 5.30 och komma hem18.20, inget mer.
istället byts detta ut mot en lätt promenad hemför att för där mötas av en rar syster i vår simpla men mysiga boning. jag skrattar mig lycklig flera gånger om även om jag redan är rädd för grannarna som jag inte känner.
men det gör inget för jag bor i Lund.
(men inte enligt skånetrafiken, för jag vill ju ha mitt pendlar-kort i alla fall).
16 januari is the day.
Men jag har inte bara lagt tassarna på ett underbart gårdshus idag utan även en klänning, en plånbok, en spegel och lite rengöringskräm (till ära av Anna). Jag är stolt och jag är nöjd.
till ära av en annan person, nämligen min far, måste jag även nämna att han la sina små tassar på en alldeles egen Gibson gitarr idag som han nu (till allas förskräckelse och irritation) sitter och spelar på medans han tittar på TV. Men att han är lycklig gör mig lyckligare. gitarren är galet bra och snygg. hej hå.
mitt största problem är nu var jag skafå tag på en cello eftersom jag har lånat pappas förut. men det är ju lite svårt att göra när cellon befinner sig i Örkelljunga och jag i Lund.
men strunt samma för jag är fri, lycklig, lundabo och fattig!
♥LYCKA ÅT VÄRLDEN!♥
JAG SKA FLYTTA TILL LUUUUUUND!←
JA! JA! JA! Äntligeeeen!
det är faktiskt sant!
det är ingen dröm (även om det verkar så).
en 45 kvadratsmeter stor 1,5a i centrala Lund, nyrenoverad.
Fantastiskt? JAA!
inget mer pendlande i 4h varje dag, ingen kurrande mage när man sitter och väntar på bussen bredvid pressbyrån och mcdonalds, inga sena kvällar då man pluggar tills gråten är nära bara för att man inte hunnit det innan, inget gå upp kl 5.30 och komma hem18.20, inget mer.
istället byts detta ut mot en lätt promenad hemför att för där mötas av en rar syster i vår simpla men mysiga boning. jag skrattar mig lycklig flera gånger om även om jag redan är rädd för grannarna som jag inte känner.
men det gör inget för jag bor i Lund.
(men inte enligt skånetrafiken, för jag vill ju ha mitt pendlar-kort i alla fall).
16 januari is the day.
Men jag har inte bara lagt tassarna på ett underbart gårdshus idag utan även en klänning, en plånbok, en spegel och lite rengöringskräm (till ära av Anna). Jag är stolt och jag är nöjd.
till ära av en annan person, nämligen min far, måste jag även nämna att han la sina små tassar på en alldeles egen Gibson gitarr idag som han nu (till allas förskräckelse och irritation) sitter och spelar på medans han tittar på TV. Men att han är lycklig gör mig lyckligare. gitarren är galet bra och snygg. hej hå.
mitt största problem är nu var jag skafå tag på en cello eftersom jag har lånat pappas förut. men det är ju lite svårt att göra när cellon befinner sig i Örkelljunga och jag i Lund.
men strunt samma för jag är fri, lycklig, lundabo och fattig!
♥LYCKA ÅT VÄRLDEN!♥
det luktar eld.
brasan sprakar så underbart.
vi har äntligen fått mor och far att köpa lite ved som vi förnöjt kan bränna och njuta av.
det lukar eld i huset. jag vet att det egentligen inte är elden som luktar utan den brända veden,men det låter så mycket bättre med eld. elden doftar vilket fall ljuvligt.
allt är ljuvligt.
familjen, luften, skratten och mammas mat.
jag rustar inför kommande roliga händelser.
och jag lär mig allt om nyttigheter (tack anna).
men nu ska jag äta god mat och le, än en gång.
pussochkram /Sara
vi har äntligen fått mor och far att köpa lite ved som vi förnöjt kan bränna och njuta av.
det lukar eld i huset. jag vet att det egentligen inte är elden som luktar utan den brända veden,men det låter så mycket bättre med eld. elden doftar vilket fall ljuvligt.
allt är ljuvligt.
familjen, luften, skratten och mammas mat.
jag rustar inför kommande roliga händelser.
och jag lär mig allt om nyttigheter (tack anna).
men nu ska jag äta god mat och le, än en gång.
pussochkram /Sara
and so this is christmas?
jag börjar nästan lyfta på stenarna. för jag har letat ett bra tag nu.
var är min jul?
ingen snö, inte ens kyla.
och jag som brukar stolt predika om att kyla är onödigt utan snö. men nu, när julen snart är här och det fortfarande är allt för många plusgrader ute, så skulle det inte skada med lite kyla. även om det inte är någon snö. jag tror, eller hoppas, att detta skulle skänka lite mer julkänsla.
men visst. jag tror julkänslan förstärks lite när vi släpat in granen och hittat alla juprydnader och gjort det mysigt här. då kanske den smyger sig fram. men kan ju alltid hoppas.
hela familjen är samlad och jag får lust att skänka ett leende till varje individ pga detta. gör mig altid lika glad att se bror och systrar sitta nerkurade i sofforna och skratta. vi. tillsammans. undrar om något kan skänka mig så mycket glädje som dem?
tror dock att jag kommer töntigt nog sakna skolan, som vanligt. och JAG VET att det är "bara" två veckor som jag kommer att ha lov, som jag inte kommer att kunna träffa härliga NV06A. men det är i alla fall en liten prick av saknad inom mig. fast mest tror jag att det beror på Hanna och Linnea som jag nu inte kommer kunna träffa var dag även om vi kommer träffas.
klart vi kommer. och så finns det ju sådna där morderneniteter som telefoni.
men det är ínte samma sak.
jag vill kunna sitta och mysa med mina två underbara på Lunds härliga caféer och prata om allt och inget. och jag fasar att allt för få lovdagar kommer att skänkas till detta.
och ingen trosa detta lov. inga kära återseenden med kära personer.
varför? jo, jag har ju så mycket annat och göra, som vanligt. fast jag vet knappt vad det är som jag har och göra. Nyår? jo, jag har ju uppbokningar då. men liksom.. ja. hm.. vad mer? syskon har jag ju här på besök också. och sen? plugg, jo det kart. inte skulle kära Lars-Erik Larsson lämmna oss utan plugg över ett lov, det skulle ju helt enkelt vara skandalöst. nej men jag vet inte. allt och inget får man väl kanske säga. allt och inget.
men nu ska jag skänka huset jul genom att ta en tripp och köpa en gran.
kanske ta och tänka ut "vad en god jul är för mig". det är väl antagligen att göra upp planer för att brutalt mörda min så extremt jobbiga och töntiga rektor. eller i alla fall bränna upp hennes tal.
så..
eh..
God Jul, eller på sätoftiska: Luj dog.
sara
var är min jul?
ingen snö, inte ens kyla.
och jag som brukar stolt predika om att kyla är onödigt utan snö. men nu, när julen snart är här och det fortfarande är allt för många plusgrader ute, så skulle det inte skada med lite kyla. även om det inte är någon snö. jag tror, eller hoppas, att detta skulle skänka lite mer julkänsla.
men visst. jag tror julkänslan förstärks lite när vi släpat in granen och hittat alla juprydnader och gjort det mysigt här. då kanske den smyger sig fram. men kan ju alltid hoppas.
hela familjen är samlad och jag får lust att skänka ett leende till varje individ pga detta. gör mig altid lika glad att se bror och systrar sitta nerkurade i sofforna och skratta. vi. tillsammans. undrar om något kan skänka mig så mycket glädje som dem?
tror dock att jag kommer töntigt nog sakna skolan, som vanligt. och JAG VET att det är "bara" två veckor som jag kommer att ha lov, som jag inte kommer att kunna träffa härliga NV06A. men det är i alla fall en liten prick av saknad inom mig. fast mest tror jag att det beror på Hanna och Linnea som jag nu inte kommer kunna träffa var dag även om vi kommer träffas.
klart vi kommer. och så finns det ju sådna där morderneniteter som telefoni.
men det är ínte samma sak.
jag vill kunna sitta och mysa med mina två underbara på Lunds härliga caféer och prata om allt och inget. och jag fasar att allt för få lovdagar kommer att skänkas till detta.
och ingen trosa detta lov. inga kära återseenden med kära personer.
varför? jo, jag har ju så mycket annat och göra, som vanligt. fast jag vet knappt vad det är som jag har och göra. Nyår? jo, jag har ju uppbokningar då. men liksom.. ja. hm.. vad mer? syskon har jag ju här på besök också. och sen? plugg, jo det kart. inte skulle kära Lars-Erik Larsson lämmna oss utan plugg över ett lov, det skulle ju helt enkelt vara skandalöst. nej men jag vet inte. allt och inget får man väl kanske säga. allt och inget.
men nu ska jag skänka huset jul genom att ta en tripp och köpa en gran.
kanske ta och tänka ut "vad en god jul är för mig". det är väl antagligen att göra upp planer för att brutalt mörda min så extremt jobbiga och töntiga rektor. eller i alla fall bränna upp hennes tal.
så..
eh..
God Jul, eller på sätoftiska: Luj dog.
sara
Travelogue lyrics - Joni Mitchell.
jag klunkar i min Joni Mitchells ljuva musik. undrar om törsten någonsin kommer släckas? hon får mig på ett hippie liknande sätt sväva. hugahuga.
julkonserten fyller upp mitt huvud.
så mycket att tänka på.
och jag, jag som inte orka tänka. vad ska jag ta mig till?
sova kanske?
jo du vise man, det bör jag.
men jag orkar inte gå och lägga mig.
orkar inte att orka.
ska jag kanske öppna några luckor till i chokladkalendern? kommer ju faktiskt inte hem på tre dagar.
min helg ska ju uppfyllas av julkonsert, martin-fest och hanna+plugg.
härliga ting inte sant?
har glömt mina cellonoter i skolan.
attans.
jag har ju alla mina kladdiga anteckningar i dem.
hoppas skolan är öppen, dumt att glömma noterna när man har konsert. jodu.. det är dumt.
jag har till och med lagt in en sån där liten anteckning i min mobil som ska påminna mig att hämta dem, om det nu är möjligt.
tekniskt va? jag känner mig ovanligt duktig över denna sällsynta aktion.
har kommit på att det finns många fula namn för just mobiltelefonen. ja vet folk som säger "lur" och "nalle". det är galet vad lång tid det tog för mig för att förstå vad dessa två ord betydde. pinsamt länge.
hur gamalmodig är jag egentligen? jag är sjutton och gamal? det kan inte stämma.
jag tycker fortfarande att ipods är det häftigaste, hippaste, tuffaste nya och ger fortfarande ifrån mig ett litet "woaaw" när folk plockar fram sina glänsande ipods. men nu har ju dessa manicker funnits ganska länge tydligen, helt utan min vetskap. och jag som skrattar åt mina föräldrar som inte kan skriva SMS, dem som inte har vuxit upp i detta tekniska samhälle. jag, däremot, som faktiskt har vuxit upp i detta samhälle blir chockerad av alla nya mackapärer och manicker. dags att hänga med och hinna smälta saker?
jo, det är väl dags nu. för det är ju tydligen så det ska vara i detta samhället. hm..
nu ska jag sova och bli hipp.
godnatt.
julkonserten fyller upp mitt huvud.
så mycket att tänka på.
och jag, jag som inte orka tänka. vad ska jag ta mig till?
sova kanske?
jo du vise man, det bör jag.
men jag orkar inte gå och lägga mig.
orkar inte att orka.
ska jag kanske öppna några luckor till i chokladkalendern? kommer ju faktiskt inte hem på tre dagar.
min helg ska ju uppfyllas av julkonsert, martin-fest och hanna+plugg.
härliga ting inte sant?
har glömt mina cellonoter i skolan.
attans.
jag har ju alla mina kladdiga anteckningar i dem.
hoppas skolan är öppen, dumt att glömma noterna när man har konsert. jodu.. det är dumt.
jag har till och med lagt in en sån där liten anteckning i min mobil som ska påminna mig att hämta dem, om det nu är möjligt.
tekniskt va? jag känner mig ovanligt duktig över denna sällsynta aktion.
har kommit på att det finns många fula namn för just mobiltelefonen. ja vet folk som säger "lur" och "nalle". det är galet vad lång tid det tog för mig för att förstå vad dessa två ord betydde. pinsamt länge.
hur gamalmodig är jag egentligen? jag är sjutton och gamal? det kan inte stämma.
jag tycker fortfarande att ipods är det häftigaste, hippaste, tuffaste nya och ger fortfarande ifrån mig ett litet "woaaw" när folk plockar fram sina glänsande ipods. men nu har ju dessa manicker funnits ganska länge tydligen, helt utan min vetskap. och jag som skrattar åt mina föräldrar som inte kan skriva SMS, dem som inte har vuxit upp i detta tekniska samhälle. jag, däremot, som faktiskt har vuxit upp i detta samhälle blir chockerad av alla nya mackapärer och manicker. dags att hänga med och hinna smälta saker?
jo, det är väl dags nu. för det är ju tydligen så det ska vara i detta samhället. hm..
nu ska jag sova och bli hipp.
godnatt.
